Efter bara några månader slänger alltså Hatt in handduken. Det beror på tuffa angrepp från sociala medier säger hon. Kanske även fysiska hot.
Men hon borde väl ha känt till dessa risker från början? Det finns därför antagligen starkare skäl för avgången. Låt mig spekulera.
1 Hatt har inte genomfört det lyft för partiet som hon trott. Opinionsvinden har börjat blåsa mot henne, med sjunkande siffror i oktober.
2 Hon har tidigare jobbat flera år som chef i C-partiets lugna sfär av bondekooperativ. Du ser de ”trygga gubbarna” framför dig i Sveriges absolut minsta politiska bas – ungefär 0,5 % av Sveriges befolkning är lantbrukare. I bonderrörelsens topp blir man sannerligen inte omkullsnackad av en hänsynslös Dagostar. Jobbet som partiledare måste därför kännas som straffarbete för Hatt.
3 Hatt är inget råskinn, utan tror (naivt) på rent spel inom politiken. Tanken om att hennes parti står för politikens Centrum är som framgått bisarr. Men Hatt tror på en position som andra respekterar och snällt vill flörta med. Nu börjar Hatt inse verkligheten. Mot denna bakgrund måste det kännas hotfullt och frustrerande att i framtiden behöva bli medlem i Magdalena Anderssons ”Fyras gäng”. Det vill säga att tvingas agera släpvagn åt maktfullkomliga sossar bara för att då och då få en liten köttbit.
Det finnas alltså fler och mer rimliga förklaringar till Hatts avgång än otäcka hot som Hatt kan ha upplevt. Men det skulle inte förvåna mig om uppelevens av Dagostar blivit droppen som fått den berömda bägaren att rinna över. Vänsterledaren Dagostars galna framfart speglar landets vänsterrörelser. Där anser man att politik är klasskamp. Lagens bokstäver är bara ett skämt, menar man (ett tecken på kapitalägarens makt), varför all slags aktivism är tillåten för människor som Dagostar. Det gäller att slåss vilt!
Vi har under två års tid sett hur väsnsterns palestinaaktivister tagit lagen i egna hände och stört vanliga människors vardag. I spetsen unga människor från V och S. De agerar precis som vi svenskar vore ansvariga för vad som sker i Gaza! Vi har däremot – till högt pris – tagit emot tusentals flyktingar från regionen som nu ställer till bråk i svenska städer. Det är Dagostars och Anderssons vänner i Palestina som genom terror startat det krig som raserat folkets liv i enklaven. I dagarna avrättar Hamas i vanlig kommunistisk ordning sina forna kamrater inför öppen ridå i Gaza. Ordförande Mao sa att politik inte är någon middagsbjudning. Utstuderade hårdingar som Dagostar och Andersson platsar däremot.
Nu ser Hatt att hon efter nästa års val – om Centern över huvud taget klarar spärren till riksdagen – riskerar att hamna i knivkriget inom De fyras gäng. Om hon känner obehag idag kan hon med andra ord räkna med terror nästa år.
Det finns alltså flera goda skäl till avgång från Hattifnattarnas parti.
Torsten Sandström
