Enligt NOVUS mätning av de politiska sympatierna i september går SD fram rejält och är nu större än övriga Tidöpartier tillsammans. Loch KD ligger på gärdesgården. V-partiet sackar. Mätningen andas ett folkligt missnöje med hur Kristersson skött regeringsarbetet. Väljare går högerut. Visst har flera reformer inom kriminalpolitiken genomförts. Men socialdemokratins ”tolkningsföreträde” samt dess makt över statsapparaten och SR/SVT har inte börjat nedmonteras.
Okej, lägre anslag till SR/SVT har blivit följden. Men inte ett nödvändigt stopp för statstevens kontroll av politiken i nationen (något som blottats genom Cecilia Uddéns styrning av kritiken mot Israel via anklagelser om folkrättsbrott).
Sverige befinner sig i lågkonjunktur. Unga skaffar inte barn för att bostadsbristen skriar. Skolan experimenterar med jämlikhetsprojekt i stället för kunskaper. Läsförmågan sjunker och den digitala industrinationens behov av tekniker svajar. En orättvis bostadsbeskattning har drivit upp priserna till farliga nivåer. Arbetslöshet och bostadsbrist skriar men tacklas inte med tuffa reformer. Och en stor svensk byråkrati blir bara än större. Flertalet strukturproblem (men inte bostadsbeskattningen) härstammar från sossarnas tid och deras rödgröna drömmar.
Jag väntar mig att Tidöregeringen skulle sjunga ut om behovet av klippa navelsträngen till sossepolitiken. Alltså tuffa ord och åtgärder som visar att Sverige i grunden reformeras. Men regeringen visar inte denna dynamik. Till och med den kloke justitieministern framstår som en trött sömngångare (han har kanske skäl att vara trött). Det jag vill se är jävla anamma. I stället håller man käft om den fars som pågår inom EU – en union i politisk, ekonomisk och inte minst militär knipa. Det vi ser är en sosse-light-regering. En regering som strösslar med bidrag (och tillfälliga skattesänkningar) inför valet 2026. Sossarnas system för röstköp övertas av tidöfolket.
Därför återkommer jag till min basala kritik av den svenska politiska klassen. Vi ser yrkespolitiker som stampar vatten. Makten över statsapparaten blir viktigare än politikens förnuftiga innehåll, där mycket finns att göra. För folkets behov spelar det liten roll vem som bildar regering. En politisk adel ersätts av en annan år efter år. Samtidigt förfasas den nya rövarbaronerna inom politiken över att högerkrafter protesterar runtom i Europa. Inte undra på att SD vinner röster.
Torsten Sandström
