A propå kändisar som visar upp sitt äktenskapliga elände i SVT skriver Sydsvenskans chefredaktör den 7/9 en försvarsskrift till de personer som hänger ut sin solkiga byk i massmedierna. Jag citerar:
CHEFREDAKTÖR JONAS KANJE Vi borde tacka alla dem som vågar kliva fram och visa upp sig i offentligheten.
Ärligt nog bekräftar Kanje sitt intresse av att snoka i andras privatliv. Han säger att han i stället borde studera något verk som nämnts i veckans kanon. Men ändå visar han varför gammelmedierna – från morgon resp kväll – är fulla med rapporter från navelskådande journalister. Mediernas vet att sex. strunt och billigt snack lockar läsare och bidrar till mediernas finanser.
Samtidigt har press och teve på flertalet andra områden en snorkigt politisk korrekt attityd. Finkulturens folk som vet bäst. Viktiga folkliga krav från Sverigedemokrater har man inte minsta förståelse för. I medierna smutskastas de konsekvent och betecknas som fascism. De egna snuskspekulationerna visar däremot inga gränser.
I min ungdom hade Sveriges stora morgontidningar en tydlig sträva efter sober kvalitet och saklig rapportering. Nu flödar gammelmedierna av personliga betraktelser och känslospekulationer. Sex och samliv tycks sälja som smör i solsken. Psykologers gissningar om ditt och datt likaså. Journalismen har förändrats från kritisk saklighet till åsiktsdrövel av det mest personliga slag. Man kan tala om en åsiktspornografi.
I stället för att höja fanan i kulturkanons anda – det finns alltså skäl för detta – så försvarar Kanje de två halvkändisar som i SVT sålt ut sina privatliv. Problem i samlivet ska behandlas seriöst. Men att det sker för att gynna en karriär som kändisar kan alla förstå. Det rör sig inte om någon offentlig kamp för belysning av privata problem. Den bok de nu publicerar är närmast rena prostitutionen. Dessutom i syfte att förringa den äktenskapliga troheten – ansvaret för lojalitet – genom att tala om sexmissbruk.
Det är bara en tidsfråga innan klanernas mord och blodiga våld kommer att beskrivas som brottsmissbruk. Redan nu är brotten samhällets ansvar och inte individen. Allt i samhället ses i flummiga strukturer och som själsliga problem. Uråldriga tankar om individens ansvar trycks undan. Vi framställs alla som själsliga robotar som laddats av samhällets unkna energi.
Om man vägrar att ställa krav på enskilda så har individualismen samhälle utfärdat sin dödsdom. Därför är Kanjes ord så illavarslande. Om än uppriktiga.
Torsten Sandström
