Jag kan tyvärr inte släppa det överdrivna fokus på den svenska kulturkanon vi ser i dagarna. Det visar faktiskt vilken begränsad betydelse kulturen har i dagens Sverige. Genom en tämligen slumpartad lista av kulturella fenomen från flydda tider tror man att Sverige ska ges en kulturell injektion. Så urbota tokigt.
Min bild är att en kanon mest skänker trygghet åt en svensk borgarklass. Genom att stapla kulturyttringar görs en trygghetsgest åt människor som gärna vill se sig som kulturella. Alltså människor som mest samlar på symboler för sminkartad förfining. Vi ser dem – med kännarmin – på konstgallerier. Och i deras hem staplas böcker och tidningar på väl synliga ställen vid soffborden. Alltså människor som inte själva på något annat vis sysslar med intellektuell verksamhet. Kanske läser man senaste boken högst upp på kultursidans topplista. Och instämmer i kulturjournalisternas vänsterdrömmar.
Genom kulturkanon har den svenska borgarregeringen gett dem en billig (föga kostnadskrävande) dunk i ryggen. Samtidigt har regeringen genom utredningen köpt grisen i säcken: SD har getts en nationell sockerbit, som dock har bittra inslag av lågkvalitativ mång- och politikkultur. För moderater tycks är det förstås omöjligt att se kulturen som en viktig personlig hippie- och njutningsrörelse. I kanon gäller det främst show off!
Vad värre är att man lämnar en vildvuxen kulturbyråkrati kvar i förarsätet. Det är åt dem man under sossarnas ledning gett rollen att fortsatt leverera sin vänsterkultur. Genom snack om armlängds avstånd ska de fortsatt kunna härja med sina många nonsensprojekt. Kultur odlas i frihet samt genom aktiviteter i skola och liknande fora för kunskaper och skapande.
Jag menar att politikerna själva ska ta ansvaret för den kultur man vill se. Skyll inte på byråkraterna utan bestäm själva rakt på. Peka med hel handen! Då blir det enklare för skattebetalarna att avgöra vad man få för pengarna. Förmodligen en hel del floppar. Men idag minst lika många som uppstår i de fåniga byråkraternas regi. På så vis syns det var behoven finns och på vilka områden man kan spara. Bara att fimpa 1%-regeln med krav på konstnärlig utsmyckning av nya offentliga utrymmen vore en välgärning….
Frihet betyder främst att medborgaren själv ska bestämma över sina pengar och vilken kultur man köper. Många struntar idag i SR/SVT och köper egna streamingstjänster. Men lika fullt måste man betala för den kultur som politikerna överlåter till byråkraterna att strössla med.
Torsten Sandström
