Tanken med demokrati vilar inte bara på makt från folket utan också på förnuftig ordning och reda i samhället. Detta genom en rimlig lagstiftning som härstammar från parlamentet. På så vis blir idén om maktdelning central i ett demokratisk maskineri. Detsamma gäller en politisk ton för umgänget som vilar på respekt för oliktänkande.
Jag skriver dessa ganska självklara ord i stor trötthet. Tiden efter Trumps tillträde som president i början av året har utvecklats till ett inferno. I fokus står Trump – en man med drag av storhetsvansinne. En man som spelar upp en turbulent enmansteater med inslag av fars.
Lagstifning genom kongressen är inget för denne inbilske magnat. Dekreten haglar från Vita huset där han sitter framför tevekamerorna och säger stolligheter, omgiven av sina ministrar som framstår som nickedockor (med djupt inställsamma ord i kör). Bilden av USA som en diktatur tar form. Bara landets jurister (rättssamhället kring den konstitution som Trump vränger) – och kommande val – kan rädda den stat som länge varit ett demokratiskt föredöme.
Trots att USA:s befolkning är en liten minoritet av världssamfundet behandlar Trump Världen som en leksak. Den som inte gör som Trump vill riskerar att få ett tullpaket i huvudet. De som lyder riskerar lika fullt få nya tullar i halsen, pålagor som Trump i all hast och utan närmare eftertanke eller tagande av råd kommit på. Tullar är vackra, hörs det från den allsmäktige. För världen är Trump minst lika problematisk som Putin. Att de två sedan länge har gemensamma affärer bidrar till bilden av en galen tid. En sjuk tid där en amerikansk president dagligen berikar sig i genom sitt eget affärsimperium.
Diagnosen dårskap blir allt tydligare vid studiet av Trumps person. Han ser sig själv som Guds gåva till Världen. Detta framgår tydligt då han öppnar munnen. Uttalanden i de mest komplexa frågor förvandlas genom en handfull meningar till fånigheter på en tolvårrings nivå. Skryt, kränkande påhopp, mobbing, sexism, snabba ändringar av tidigare utsagor framkallar en atmosfär av dårpippi. Det för tanken till den person som Chaplin karikerar i filmen Diktatorn (1940). Vi ser en megaloman på väg att låta MAGA rasera en politisk ordning som trots allt fungerat bra. Via demokraternas spektakulära mislyckande har dörren öppnats för Trump.
Som vän av demokratin menar jag att Trump är en stor fara. Förvisso har han tydligt upprepat det som tidigare presidenter sagt om att Europa åker snålskjuts inom NATO. Men det räcker inte för att ge honom beröm. Han har kraftigt skadat Ukrainas sak genom beslut kors och tvärs samt via struntprat om och med sin polare Putin. Och Trumps vansinniga tullpolitik – och försök till styrning av världsekonomin -bådar synnerligen illa.
Genom sin superauktoritära framfart utvecklas Trump till västerlandets främste fiende.
Torsten Sandström
