I dagarna hör vi att presiden Macron förespråkar att Frankrike ska upprätta diplomatiska förbindelser med Palestina. Trots att den palestinska myndigheten – eller Hamas som vill behärska området via terror – saknar kontroll över Palestina ska alltså ett diplomatiskt erkännande ske av det som inte är någon reell statsbildning. Presidenten flaggar alltså för ett beslut som direkt spelar Hamas i händerna. Det sker fem i tolv för den skadeskjutna terrororganisationen ifråga.
Jag menar att det är oansvarigt att på så vis ge pelestinierna ett stöd som gör att terrorn kan vinna kraft i regionen. Lika sanslöst som då en svensk sosseregering med feministisk utrikespolitik gjorde samma sak 2014. Trots att risken är att terrorister ges stöd så sker alltså ett erkännande av en stat som faktiskt saknar kontroll av palestinskt terrortirum. Erkännandet innebär en honnör tilll en regim som inte på decennier hållit allmänna val! Alltså en kram till en ledning som i åratal agerat mot demokrati eller en välordnad hushållning. Gigantiska penningmedle har försnillats och hamnat i bossarnas och terrorns fickor (via banker i Turkiet).
För vänsterliberalen är nämligen politiken enbart ett teoretisk spel. Vilsna och utsatta människor måste ges politiskt stöd menar vänsterliberalen. Detta även om stödet går till krafter som motverkar demokrati och främjar terror. För vänsterliberalen är kända fakta nämligen inte det viktiga. I stället drömmer man om att det osannolika – demokrati under PLO och Hamas – plötsligt ska inträffa genom ett diplomatiskt erkännande. Även om terrorn och utanförskapet antagligen kommer att stegras menar vänsterliberalen att man handlar enligt teoriboken.
Det jag beskriver är allstå drömmarnas politik. En samhällssyn av människor som tror att man är utvalda att skipa politisk rättvisa. Även om starka skäl talar för att fördärvet kommet att stegras genom politiken vägrar vänsterliberalen att se sanningen i vitögat. Pragmatism är för honom eller henne något förkastligt. Teoriboken och drömmarna ska styra. De egna idealen övertrumfar nämligen verkligheten. Så agerar den som är frälst för det egna budskapet.
Tyvärr är vänsterliberala politiker i majoritet även i vår riksdag. De har i åratal varit representerade i svenska regeringar – även i dagens. Detta är förklaringen till att nationens många verkliga problem uppkommit och förblivit olösta. Vänsterliberalismen må vara en vacker dröm. Men som bas för politik leder den oavbrutet till problem. Drömmar som strider mot verkliga samhällskrafter är nämligen dömda att misslyckas.
Det påminner mig om att Karl Marx för snart 200 år sedan klarsynt hävdat att religion är ett opium för folekt. Alltså en tankar som redan Immanuel Kant och Erik Gustaf Geijer fört fram i 1800-talets debatt om bedövande droger.
Detta är förklaringen till att jag i mina bloggar ofta kritiserar v-liberalt tänk. Om detta upphöjs till politik yppas nämligen samhällsproblem som på beställning.
Torsten Sandström
