I SvD den 18/7 pläderar Emma Frans – så kallad vetenskapsjournalist – för en åsikt som strider mot förnuft och rimligt byggande av ansvar i samhället. Retoriskt sammanfattas hennes resonemang så här:
Utskälld för att du gjort ett misstag på jobbet? Omgiven av kollegor som skyller ifrån sig? En bra chef firar i stället sina anställdas misstag.
Att en chef måste resonera sakligt med sina anställda rörande jobbproblem är klart enligt min mening. Är den anställdes agerande eller underlåtenhet i strid mot anställningsavtalet ska det förstås noteras med den tydlighet som situationen kräver. Men Frans skriver faktiskt att en bra chef ska fira de anställdas misstag.
Det är groteskt. Såvitt jag förstår ligger en god portion av det svenska samhällets ökande problem i just det Frans förespråkar. Med andra ord att ansvar inte krävs ut. Rädda chefer duckar. Och fackföreningarna – särskilt inom det offentliga där fackliga bossar ges makt – styr och ställer och försöker sopa anställdas förseelser under mattan. Och få nu stöd genom en vänsterliberal journalist.
Ett samhälle som inte är tydligt i liknande moralfrågor skaffar sig själv svåra problem. Det kan nästan varje människa förstå. Om den nya moralen förs över till ungdomar – vilket alltoftare sker inom svensk barnuppfostran – så sprid förstås ansvarslöhetens kultur. Den är förödande. Viser den i skolan. Och vi ser en del av det inom den blodiga våldsvågen. Framför allt syns det på jobbet inom den offentliag sektorn. Den som haft en anhörig på ett kommunalt vårdhem känner till hur en andel av personalen nonchalerar rimliga krav vad gäller uppträdande. Och cheferna – som vet vad som sker – duckar. Den politiska maktens sammanflätning med facket syns tydligt.
Från SvD förväntade man sig förr att rimliga krav förmedlas via reportage av olika slag. Så är det inte längre. Frans får till och med omoralen att framstå som eftersträvansvärd. Så kan det gå när skribenter får själva bestämma vad som ska publiceras. Och där tidningen förvandlats till värdenihilismens högtalare. Strunt är strunt även i fisförnäma SvD:s spalter.
Torsten Sandström
