Avslöjandet av det som många redan känt till – nämligen att Europas stater länge åkt snålskjuts på USA militärmakt – har sedan några månader tillfälligt begränsat kritiken mot EU. Rustningen har visat på en försummad aktivitet från Europas ledare. Detta vakuum har EU fyllt, med lånta pengar, trots att det inte varit unionens uppgift (utan NATO:s). Skulder samlas på hög inom unionen. Framtida generationer inom medlemsnationerna ska betala.
Dessutom har EU inlett smärre städjobb vad gäller unions regelhelvete och skräckreglering avseende klimatet. Ändå bara föärndrignar på ytan. Därför utdelade häromdagen Financial Times ett dråpslag via JP Morgans välrenommerade chef Jamie Dimon. Han menar att Europa förlorar kampen mot USA och Kina. Statistiken talar sitt tydliga språk, menar Dimon. Europa har gått från att klara av 90 procent av USA:s BNP till 65 procent på bara 10 till 15 år. Alltså ännu en krissignal mot en skadeskjuten union.
Min tidigare kritik i flera bloggar får ny energi. Unionen måste göra något mycket drastiskt. Avveckla federalismens regelordier! Lägg ned Parlamentet som är en enda stor vänsterliberal sagostund – och på så vis blivit motorn för planekonomisk reglering. Vidare måste de stater som inte vill driva ett försvar för demokratin mot Rysslands anfall slängas ut ur unionen – avtalsbrott måste kunna beivras. Europa kan inte med bidrag försörja dessa femtekolonnare. Europa står inför en kris!
Det krävs stort mod och flinka jurister för sådana ingripande reformer. Men ett mindre och mer affärsinriktat EU är en nödvändighet om inte unionens Europa ska utvecklas i den riktning som rödgröna politiker älskar, dvs till en världsdel där politiken ska föda människorna och politikerna skola dem i folkrättens likhetsdrömmar. Vi är redan fast i den smeten. Men det går att komma loss. Djärvt kritiskt nytänkande krävs och framför allt verkstad.
Torsten Sandström
