Min kritik av mediesamhället tar sikte på något centralt. Alllstå hur medierna tillåts dominera samhällesdebatten och avsiktlig styra den politiska utveckingen. Att vänsterpolitik då dominerar kan tyckas märkligt. Men rosa drömmar är en del i mediernas paket då det gäller att söva befolkningen.
Mediernas hjärta är nämligen affärer och profit. Därför den rundgång som dagligen sker i press, radio och teve. Affärer och olika former av reklam är viktigare än politiska idéer. Till och med SVT har bedövaande reklam för sina egna inslag. Förklaringen är att journalisterna måste få sina köttben för att vilja vara med i spelet om att hålla medietsunamin igång. De tillåts skriva vad de önskar. Därför ser vi en indoktrinering till vänster i form av drömmar som ändå inte kommer att gå i uppfyllese helt och hållet.
Journalistskråets majoritet är allstå en del i denna snackecirkus. Den är häpnadsväckande fräck då det gäller att styra folkets tankar. Min rubrik samanfattar sportjournalisternas skrå. Fotboll och feminism har som alla vet i veckor dominera redaktionerna. De svenska hjältinnorna ska vinna EM, trots att de inte ens lyckas vinna över bra juniorlag med killar. Och så förlorar dom genom att slänga in en grön junior för att lägga en viktig straffspark.
Dagen efter förlusten är hjältinnorna i blågult därför puts väck från spalterna. Nästan, bara några få bortsnack. Inga ord om tidigare överord från de egna fåniga rapportörerna. Drömmarna var ju för dagen! Nu gäller det att hitta ett nytt ämne i den politiska åsiktsfabrik som mediesamhället är. Alltså ännu en åsikt att slänga mot ett redan halvslumrande folk. Det har man lärt sig på svenska prästseminarier för skrivare. Där undervisar statsanställda lärare med “säkra” åsikter.
Torsten Sandström
