Viktigpettrar till journalister vill ibland se sig som tillhörande den fjärde statsmakten. Alltså som vänner till idén att medierna ska betraktas som ett skydd för den svenska författningen. Många har länge uppfattat detta storhetsvansinne som ren komik.
Men nu övergår farsen i tragik. Mediernas långvariga hantering av Expos kampanj om att en ministers trettonåriga son ska ses som en risk för nationens säkerhet visar tydligt hur en rötmånadshistoria rubbat den politiska sansen i Sverige. Nu gäller inte längre pressetik och oberoende rapportering. Nu är det fullt ös med vänsterdrev där en fjunig trettonåringen används som en röd bengal mot Tidöregeringen. En historia som bort varit död redan efter en eller högst två dagar har nu blivit sommarens snackis inom vänsterjournalisternas kretsar. Upphetsade av rödvin och rosé vevar de på å det vildaste. De vittrar högerblod!
Statsfinaniserade SR/SVT excellerar i kaskader av kritik. En sk expert säger i SR Luncheko 10/7 att ministers vänt sig till TV4 – för att bli intervjuad – för att slippa hård kritik. Tacka för att regeringen inte vill ha med statsradion att göra! Den tillhör ju oppositionen.
Att pojken rubbat statens säkerhet – eller enbart utgjort en risk för detta – förefaller så verklighetsfrämmande att man häpnar. En liten pojke – som inte ens agerat olagligt – förvandlas nu till en statsfiende av landets samlade gammelmedier. Detta genom ett utdraget drev som piskats fram av sossar, kommunister och gröngölingar.
Till och med SvD delar i drevet (han kommer från SR). Idag rör det sig inte längre om en trettonåring som säkerhetsrisk för statsledningen:
Henrik Torehammar:
Legitima frågor om politisk dubbelmoral
Torehammar förvandlar ministern till en misslyckad far och anser att hans kraftfulla uttalanden i ansvarsfrågor är ett tecken på dubbelmoral. Tidningens vänstervridning är ytterst beklaglig och nu även smaklös samt utan rimlig moralisk eftertanke! Pojken och hans familj blir en lekboll för Torehammars politiska passioner. Usch!
Jag argumenterar i mina bloggar efter linjen att mediesamhället blivit ett allvarligt hot mot demokratin. Detta genom att gammelmedierna alltmer syssla med att driva propaganda. Svärmar av journalister påstår sig agera oberoende medan de i verkligheten driver vänsterpolitik. Expos kritik och hur den inom medierna utnyttjats av press, radio och teve är tydliga tecken på propaganda. Att medietystnad råder om vänsterns stöd till palestinska aktivister i Hamas närhet bekräftar mitt påstående.
Det är synd om ett omyndigförklarat svenskt folk. Först måste folket befrias från att tvingas betala för det hån som kallas “public” service. SR/SVT bör alltså avvecklas. Dessutom måste staten se över den utbildning av journalister som sker i det offentligas regi. Distinktionen mellan fakta och personliga åsikter måste vara en huvudlinje för att främja en mer politiskt oberoende rapportering inom svenska massmedier. Tidningarnas politiska plattformar måste prägla journalisternas nyhetsrapportering.
Torsten Sandström
