Wikimedia
Donald Trump har blivit äldre och hans andra period som president är beklämmande. Mannens ego är gränslöst. Och hans redan svaga analytiska förmåga saknar botten.
Han tror sig kunna driva USA och Världen genom stora svepande förhandlingsbud. Sedan backar han något pga motstånd, men kommer snart igen med ett nytt bud mellan tummen och pekfingret. Det som först presenterats som en obestridliga fakta förvandlas senare till luft. Intryck skapas av att han själv ensam är den som bestämmer. Hans omgivning av ministrar och politiker framstår som en devot hyllningskör. Ständigt framhålls presidentens godhet och förträfflighet. Hovet hyllar sin kung.
Det intressanta är att Trumps faktiska framgångar mätt i ekonomiska reformer och minskade krigiska konflikter i stort sett lyser med sin frånvaro. I och för sig har han med kraft upprepat tidigare presidenters krav på Europas staters bidrag till NATO. Ändå framstår Trump som en pajas med en patetisk hyllningskör!
Det är således läskigt att i dagarna se hans ankomst till NATO:s möte i Nederländerna. Plattityderna flödar ur Trumps mun. Han grimaserar som en orangutang. Trump pratar som en krigarkung från den mörkast bushen. Och Europas politiska makthavare bugar, bockar och smilar inställsamt. Inte för att de gillar honom eller hans ord. Men för att de är rädda för hans makt över USA.
I själva verket är Trump ingen vän av Europa. Tvärtom närmast en fiende. Ty Trumps relation till Putin styr hans agerande. De två tycks av oviss anledning ha delat på makten över världen, med Kina som en tredje oklar mot- eller medspelare. Om Putin erövrar Ukraina så tillåts Trump ge stöd åt Israel, så att Irans dödliga terror begränsas. För mig blir det allt tydligare att det finns en okänd pakt mellan de två, diktatorn Putin och hans like, bushkungen Trump.
Tidningen The Economist har skrivit om Trumps privata affärer. Det framgår att Trumps ekonomiska imperium sväller kraftigt via hans politiska roll. Tänka sig en presidentfamilj som startat två privata kryptobalutor, vid sidan om nationens egen dollar! Tusentals amerikaner har förlorat stora pengar på Trumps kryptolek. Hans kassakistor växer däremot. Och syftet med de ofantliga resurserna i pengar och medier riskerar att permanenta familjens politiska makt över USA.
Därför uppträder Trump som en fånig kung från bushen. En man som ser sig som gudasänd och styr världspolitiken från golbanans röjda djungel. Ett snart 80-årigt barn som inte vill bli motsagd. I omgivningen finns nästan uteslutande ja-sägare. En opålitlig ledare som av allt att döma förhandlat bort Ukraina till Putin. Usch!
Jag våndas. Utvecklingen är inte den man väntat sig från världens – tills igår – så beundrade amerikanska demokrati.
Torsten Sandström
