På journalisternas skrivseminarier får man uppenbarligen lära sig att altid ta ställning för den svagaste. Även om den lilla människan handlar fel. Vanligtvis förklaras felet av strukturella skäl som fattigdom, ungdom ed. Det gäller alltså inte att tänka själv, utan följa politikens sagobok.
Även om en person begår dumheter ska man med andra ord tycka synd om denne. Nu gäller det p-böter vid en skola i Lomma. Sydsvenskan tar som vanligt parti den 3/6 med rubriken:
Eleverna lappades på skoltid – ”Varför prioritera jaga skolbarn?”
Men jag undrar om inte just unga ska lära sig följa samhällets vedertagna regler? Vad blir effekterna av att unga ges en gräddfil? Måste en tidning ständig ta parti för fel part bara för att ställningstagandet följer klasskampens perspektiv? Det verkar som journalister lär sig att inte tänka självständigt utan i enlighet med politiska mönster.
Just att unga ständigt behandlas med silkesvantar – även on de bryter mot lagen – förvandlar den uppväxande generationen till själviska kravmaskiner som alltid tror att man själv vet bäst. Ungefär som Greta Tunberg med andra ord.
Mer om den samhällsfarliga egotrippning som utvecklas hos unga går att läsa i en kommande blogg.
Torsten Sandström
