Sossarnas vän, Aftonbladet, driver liksom moderpartiet en konsekvent splittrande politik mot SD. Först har SD:s invandringspolitik brunsmetats i många år. Men efter valnederlaget har S-partiet tagit över samma politk, utan att be om ursäkt för sin försummelse.
Orsaken till S-splittringen är förstås att SD alltmer tagit över S-partiets yngre väljare. Numera är sossarna i stort sett bara ett parti för pensionärer och vilsna kvinnor. Den sista gruppen består av semifeminister och personer som tror på att politiskt konsensus är bra och att SD därför stökar till debatten.
Aftonbladet gillar att framställa sig som en radikal tidning. Detta genom att hylla sossarna och ge V-partiet ständiga ryggdunkar. Radikaliteten är alltså påklistrad genom att tidningen ständigt backar upp rörelser som tillhör 1800-talets slut. Välfärdssamhällets beroende av marknaden – och dess behov av fria liberala lösningar (alltså inte politik från partier som L och C) – har Aftonbladet således missat. Den förkastas föraktfullt som nyliberalism.
Därför är det signifikativt att Aftonbladet hyllar de svenska ceremoniernas superceremoni: nobelfesten. Festande för ett fåtal invigda tillsammans med kungligheter är alltså vad Aftonbladet gillar. Tala om att festa för andra! Se bilden. Att denna elit i flera år mobbat Åkessons deltagande talas det inte om – han har ju först i år bjudits in, men tackat nej. Det är rakryggat gjort. Men så här skriver Aftonbladets anpassling Jonna Sima:
Åkesson surar när Sverige visar upp sig
Pinsamt att han nobbar Nobelfesten
Surt sa räven! Aftonbladets journalister skulle nämligen inte ställa upp på ett jippo för den borgerliga elit man ofta kritiseras. Men man vågar inte säga det. Därför skäller man på Åkesson, som enbart agerat med hedern i behåll.
Torsten Sandström
