Idag – om någon timme – ska nobelpriset i litteratur meddelas i högtidliga former. Landets samlade kulturelit går i spinn. På SR har man i några veckor gissat. Och i morse sammanträdde en sista panel av siare med sina kristallkulor i högsta beredskap. Hysterin är alltså på max.

Det vi ser är mediesamhället i funktion. Nyheter och jippon skapas som vanligt inte genom något viktigt nytt, utan genom att redan gammal skåpmat ältas i ceremoniella former. Nobelpriset i litteratur 2024 är för mig lika ointressant som vilka litterära verk som en välbetald statliga kommitté kommer att sammanställa i en svensk kulturkanon. Några nya litterära tankar skapas ju inte. Bara nytt fokus på det som redan skrivits. Ofta för länge sedan.

Vem som vinner priset idag anser jag lika ointressant som att T-banans röda linje idag lämnar T-centralen norrut klockan 13. Okända förmågor i rad har tidigare belönats av de arton. Världens mest berömda och lästa författare har däremot inte fått priset. Tala om nobelroulette eller ignobelpris.

Bara antalet fransmän som fått litteraturpriset är omkr 20. Kolla listan med namn på Wikipedia https://sv.wikipedia.org/wiki/Kategori:Franska_nobelpristagare! Du kommer inte att känna igen flertalet av namnen. Och Frankrikes störste, Marcel Proust, är givetvis inte med. Som frankofil läste jag för några år sedan tre böcker av Patrick Modiano. Bortkastad tid enligt min mening.

Vän av ordning som läst mina ord är säker nu högröd och trevar efter sin hjärtmedicin. Min kritik riktar sig mot mediesamhället och en fånigt konservativ kulturelit som traskar i drömmarnas land. Okej, jag medger att en svensk litteraturkanon kanske kan bidra till att svenskar läser böcker. Särskilt ungdomar måste tränas. Det är förstås synnerligen bra. Men frågan är om denna effekt är faktiskt påtaglig? Enbart läsning av tidningar – även via nätet – räcker långt när det gäller att bygga bildning och läsförmåga. Inget talar för att en svensk kulturkanon eller nobelpriset 2024 kommer att öka läslusten. I synnerhet nobelprisen kans ses som stickspår i kulturens värld. 18 okända koryféer som i Stockholm enas om 1 för många okänd likasinnad. Att valen numera sker efter kön och dessutom geopolitiskt bidrar till att nobelpriset blivit det spektakel som eliten däremot vill se som hög kultur.

Till komiken – eller tragiken om man så vill – hör att bettingföretag sedan länge spelat på troliga vinnare av priset i litteratur. Ungefär som spel på en boxningsmatch. Men ändå inte. Ty utgången är bestämd i förväg. Och historien visar att personer med trolig närhet till de 18 kvitterat ut spelvinst på högoddsare! Ladbrokes spelföretag har till och med i år stoppat spel på författaren Alexis Wright som seglat upp som en dark horse. Skulle hon vinna priset skrattar jag mig till sömns under min tupplur efter lunchen kl 13!

Torsten Sandström

PS! Det blev ingen tupplur. Lyssnade kl 13 – efter beskedet om Kang som prisvinnare – på en handfull litteraturjournalister på SR. Som vanligt var de lyriska över en kvinnlig koreansk författare. ”Ett bättre val kunde knappast ske ” osv. Flera hade önskat henne som pristagare. Deras positiva omdömen upphöjer på så vis dem själva till de artons nivå som kännare av litteratur. Komiskt hursomhelst.

Please follow and like us: