Fartygskatastrofen våren 1912 då omkring 1500 människor försvann i Atlantens djup är givetvis världshistorisk. Men den har också blivit i högsta grad medial genom Hollywood. Och massdöden väcks i dagarna till liv genom en handfull galna äventyrare i en undervattensfarkost som -hör och häpna -gjorts av plast.
Den mediala dansen går vidare. På SR P1 morgonnyheter framställdes häromdagen deras uppdrag som en forskningsinsats rörande status avseende havens djup. I själva verket rör det sig äventyrslust och mediala sensationer av enklaste slag. Dvs samma tema som lockar omdömeslösa miljardärer att skjuta upp sig själva i rymden. Man är så drogad och mätt av medial uppmärksamhet att man gör allt för att utmana dödliga risker. Man kan nästan tala om planerade självmord.
I sommartider är detta förstås extra smaklig för medierna. Semestrar skapar färre nyheter. Man tillåts på så vis syssla med sig själv och presentera reportage om lågt hängande frukter man själv hängt upp i träden. Press, radio och teve fokuserar på olyckshändelser.
Snart börjar för övrigt journalisternas REA-vecka i Almedalen. Här har sossepolitiker till St Olofs minne lyckats dressera hela den svenska statsapparaten att marschera med medierna under en hel vecka i Visby. Och ett förvånat svenskt folk tvingas i någon mån dansa med i spektaklet under svammeldagsveckan. Många hundra svenska byråkrater åker dit för att dricka rosévin och inte göra någon påtaglig nytta. Byråkraterna gör det politikerna på riksplanet vill, dvs ställa upp på bjudningen som skattebetalarna betalar.
Som framgår ger jag inte mycket för svenska gammelmedier! Deras dans med politikerna är precis motsatsen till den goda tanken om en tredje statsmakt som kritiskt granskar det politiska etablissemanget. Medierna har blir ett självspelande piano. Melodin är ”allting går att sälja med mördande reklam”. Refrängen är: Pk, pk hela dagen…
Torsten Sandström
