Efter TIDÖ, den 27/10, fick nationens alla tidigare sk ”mijöministrar” – kreti och pleti – in en debattartikel i DN Debatt. Rubriken skallade:
Beslutet att lägga ned miljödepartementet är fel
Texten ackompanjerades med foton på rader av föredettingar som måste mena att de gjort stora insatser för svensk miljö och samhälle under flaggan ”miljödepartement.” Vad sägs exv om Birgitta Dahl, Olof Johansson och Annika Strandhäll. Vem vet vad de gjort för Sverige? Snackat förstås. Värst i hård konkurrens är Strandhäll. Olof Johansson försökte stoppa Öresundsbron – av miljöskäl.
Ordet miljö har liksom begreppet hållbarhet fullständigt urvattnats. Det kan ta sikte på himmel, jord och hav, men också arbetsliv och hemmamiljö. Den nya regeringen sätter nu punkt för denna charad. Frågor om klimatets problem – som ju länge stått i centrum – rör ju människans framfart, särskilt inom produktionen. Att koppla klimatfrågor till näringslivet är mer logiskt än att peka ut allt (miljön) som en särskild samhällsfråga. Huvudfrågan kärnkraft har starka kopplingar till näringsfrågor, konkurrens, statliga investeringar mm.
Så därför mynnar egentligen kampanjen i DN ut i att försöka rädda ansiktet på politiska medelåttor som trott att de försökt klara av atmosfäriska problem. Att de alla idag tillhör den politiska klassen och lever gott på fallskärmar från det offentliga är typiskt…
Torsten Sandström
