Den som följt mina bloggar inser att jag hävdar att socialdemokratin sedan länge byggt en ”masterplan” för Sverige. Den går ut på att kontrollera svensk politik och strategiska verksamheter i landet. Kontrollen är delvis lagfäst, delvis inofficiell. Men tanken är att på alla plan främja S-partiets intressen. En viktig roll spelar här den statliga byråkratin och dess flera hundra generaldirektörer.
Nyss skrev jag om den journalistutbildning som Olof Palme lanserat. Mer känt är hur man styrt den svenska skolan – av vägen och ned i diket – genom offentliga byråkratier och civila organisationer med sossar i toppen (exv Lärarförbundet och Hem och skola). Svenska kyrkan har sin Vanja Lundby Wedin. Och hela kultursektorn står under sosseinflytande. Många, många fler exempel finns.
Naturligtvis omfattar kontrollen även Nobelstiftelsen, där exv förre chefen Heikensten är en gammal slug sosse (han företräder även partiets kontrollambitioner som nuvarande ordförande för det sk Finanspolitiska rådet).
Sossarnas mångåriga försök att behålla makten över Sverige har som bekant baserats på en häxjakt på SD. På alla plan har man försökt dödskallemärka SD och få dess väljare att framstå som parias. Att Nobelstiftelsen fortsätter på denna linje är ett bevis på ett stort svensk samhällsproblem: existensen av socialdemokratins maktsystem vid sidan om svensk grundlag. Det är beklämmande att S-partiet tillåts dominera viktiga offentliga och civila samhällssfärer oavsett om partiet sitter vid regeringsmakten eller inte. Sverige blir inte en normal demokrati förrän detta korporativa nätverk raseras.
Jag tycker därför att ledarna för M, KD och L bör börja med att samfällt tacka nej till nobelfestligheterna! Typisk nog har kommunistledaren bjudits in men inte Åkesson!
Torsten Sandström
