Har du lagt märke till hur statsministern och hennes hejdukar i regeringen ser ut efter valet? De förefaller uppgivna och luggslitna. Ingen entusiasm i deras blickar. Förhoppningar om något tycks grusade. Makten tycks rinna ur deras händer.
Jag menar att det är en korrekt reaktion med tanke på den svensk politiska utvecklingen. Ty om bara Ulf Kristersson lyckas bilda en regering som kan sitta kvar till C-partiet fått en ny ledare (en person som inte knyts till städernas vänsterliberaler) så har S förlorat spelet. Och än värre för deras del. De kanske inte återkommer till makten för överskådlig framtid.
Sossarna har alltså misslyckats med att skambelägga och manövrera ut SD. När denna destruktiva politik – som det förefaller – inte lyckats står S-partiet där med tomma händer. Sorgen i deras ögon är talande. Maktens grytor doftar inte längre på nära håll. Partiet marscherar med sina slitna röda fanor till historiens skräpkammare.
Det som sker kan sannerligen vara en öppning för en mer pragmatisk svensk politik. Startskottet om en förnuftiga satsning på på ett hållbart järnvägsnät blir på så vis ett tidens tecken samt en ytterligare en käftsmäll för sossarna.
Torsten Sandström
