Wikimedia.
Förr sade folk: ”ära vare Gud i höjden”. Det hade man inte mycket för. Nu säger elitens män och kvinnor att allt ”ska vara hållbart”. Precis som det finns krafter i samhället som strävar efter ohållbarhet. Vi ställs med andra ord inför makthavares närmast politiska åsikter. Ett fånigt skådespel där oklara ordlekar ska styra politiken.
Jag menar därför att hållbarhetens mantra faktisk är ohållbart. Ordet hållbar har blivit som ett ”amen i kyrkan”. Det vill säga något diffust men förmodligen positivt. Att ordet återkommer på tusentals valaffischer landet runt är därför enkelt att förstå. Inget löfte ges således – bara en önskan om att allt ska bli okej. Det vill säga affischernas vanliga budskap.
Men i vissa partiers munnar blir ordet hållbar särskilt farligt. Jag tänker på Miljö- och Vänsterpartierna. Ty dessa partier har storskaliga ambitioner om att i grunden förändra Sverige med hjälp av exv hållbarheten som slagträ. Dessa partier hyllar nämligen politiska ideal som, om de skulle realiseras, innebär att den nuvarande svenska civilisationen går under. Båda partierna vill nämligen rasera den fria marknadens samhälle och ersätta det med ett planekonomiskt system. En av staten kontrollerad ekonomi och miljö är nämligen deras ideal, även om de inte vågar säga det rent ut under den pågående valrörelsen.
För Vänsterpartiet är det ett gammalt ideal med rötter i kommunismen, som numera dolts bakom mer frihetliga ridåer (frånsett ungdomsförbundet förstås). Trots sovjetsamhällets kollaps – och Putins diktatur – så tror V att man ska kunna skapa ett eget nytt samhälle socialistiskt samhälle, som i propagandan utmålas som ett underverk.
Minst lika farliga är Miljöpartiets troende skara, som jag menar måste kunna jämställas med en rörelse bland talibaner. Ifall deras blinda tro ska realiseras kommer det svenska industrisamhället att gå under. Partiet tror att svenska näringslivet ska kunna försörjas med elektricitet från vindsnurror och bakelitstavar som gnids med kattskinn (förlåt syntetiska fibrer, förlåt torrt gräs). Elbrist, företagsnedläggningar och arbetslöshet blir följden. Till bilden av Mp – och V-partiet – hör att de redan vill att människor ska arbeta mycket mindre. Deras ideal är att A stickar strumpor åt B, som odlar morötter åt C, som bakar bröd åt A osv, osv. Medan Bolund och Stenevi tuggar sina teser förväntas nationen går runt på att alla byter hemlagade ting med varandra. Det blir ett på alla vis kyligt samhälle mitt i uppvärmningens klimat, vilket antagligen ska ses som meningen.
Nu över till det viktigaste. Båda partiernas politiska tankar är som sagt samhällsfarliga. Det tragiska i dagens berättelse är att dessa två partiers stöd är en förutsättning för fortsatt socialdemokratisk regeringsmakt! Vi har redan under åtta år fått en försmak om vad som komma skall. Om var och en av läsarna av min blogg värvar fem personer – som lovar att låta bli att rösta på S, V, Mp eller C – och löftesgivarna i sin tur går på i samma anda kommer Sverige att bli ett bättre land. Åtminstone slipper vi dagens skräckkabinett.
Så därför är min uppmaning att rösta bort alla dessa fyra partier från makten över Sverige sannerligen en god gärning.
Torsten Sandström
