I dessa tider med ryska övergrepp mot grannationer kan det vara intressant att påminna om Tysklands ansvar för den ryska nationens moderna historia under 1900-talet.
Jag tänker på att Tyskland förde krig på två fronter 1914-1918, dvs första världskriget i väst och öst. I syfte att försvaga sina motståndare på västfronten önskade tyskarnas ledning nämligen släppa loss kommunismens eld inom ryska riket. Givetvis inte för att man gillade Lenin, utan för att man insåg att han kunde ställa till stor oreda i Ryssland. Något han verkligen kom att göra!
Tyskland finansierade med andra ord Lenins resa från exilen i Schweiz, via Stockholm till Ryssland. Den brittiske historikern Niall Ferguson berättar att Lenin 1917 av tyska staten fått en gedigen reskassa på 50 miljoner guldmark, motsvarande omkring 800 miljoner dollar i dagens penningvärde (dvs omkring 7 miljarder svenska kronor). Att de många pengarna kom väl till pass skulle händelseutvecklingen visa. Den begynnande ryska demokratins socialister störtades vid oktoberrevolutionen 1917 och snart mördades tsarfamiljen i sin ryska exil.
Kriget fortsatte som bekant på västfronten trots revolutionen och Sovjetunionens utträde ur kriget. Men snart visade det sig att Lenins blodiga revolution inspirerade tyska soldater till uppror. Följden blev ett knappast årslångt inbördeskrig, inledningsvis bakom fronten, med blodiga strider och även upprättande av en socialistisk republik i Bayern, hösten 1918. Snart tvingades Tysklands kejsare abdikera och kriget i Europa var slut. Pengarna till Lenin tillhör alltså tidernas sämsta politiska satsning. Om Lenin misslyckats – vilket varit klart möjligt – hade kanske Ryssland fått en demokratisk utveckling. Och i sin tur måhända blivit en prydnad för östra Europa – och inte den skurkstat vi idag ser.
Men som alla vet bet sig tyvärr Lenins blodiga regim fast. Ett par generationer av sovjetiska förtryckare följde. Miljontals ryssar dödades eller sändes till Gulag. Svenska kommunister (dvs kompisar till dagens Vänsterparti) åkte till Moskva och kysste Stalins händer samt fick en dyrbar fastighet på Kungsgatan 84 i Stockholm som gåva (där V och Dadgostar ännu huserar!). Putin, som föddes året efter Stalins död, tillhörde initialt det småfolk som skulle administrera ockupationen av östra Tyskland efter andra världskriget. Resten av hans liv är historia, som man brukar säga…
Jag menar att händelseförloppet inte bara illustrera tyska nationens sämsta historiska beslut (i konkurrens med Hitlers krig). Utvecklingen belyser också kommunismens hänsynslösa ideologi, som går ut på att varje handling till stöd för partiet – hur blodig som helst – är helig. På så vis kan vi förstå den miljö som Putin växt fram i. Han hävdar dock inte Partiets helighet, utan egentligen behovet av skydd för sin egen person och liv. Utan makt över Ryssland våldsapparat är hans liv över. Det vet han förstås, liksom Lenin och Stalin känt skräckens kalla kårar.
Torsten Sandström
