Jag läser i dag en dom från Kammarrätten i Göteborg. Alls inget spektakulärt rättsavgörande om man ser till det juridiska innehållet. Men ändå spärrar jag upp ögonen. Och skriver en liten blogg.

Tvisten gäller en person som fått avslag av kommunen på en begäran om ekonomiskt bistånd (socialbidrag) för en månads internetkostnad på 279 kronor. Tvisten har passerat Förvaltningsrätten i Karlstad, som godkänt kommunens avslag. I Kammarrätten visas dock den korrekta internetfakturan upp. Och så beviljas personen ekonomiskt stöd på 279 kronor.

Jag tänker nu inte diskutera om personer som betecknas som fattiga ska ha rätt till stöd för internetkostnad ed. Däremot vill jag peka på det svenska rättssystemets närmast obegränsade möjlighet att överklaga myndighetsbeslut av alla de slag. Och detta ofta i åtminstone två instanser som i fallet med internetpengarna.

Vem som helst kan förstå vilken tid och pengar en fri rätt att överklaga kostar för det offentliga och i slutändan landets skattebetalare. Jag gissar att bara domstolsprövningen i detta fall kostat det allmänna omkring 25.000 kronor. För en strunttvist om internet till en person som först i andra instans bekvämar sig att visa upp en faktura. Om vi multiplicerar detta med många tusentals tvister per år så hamnar totalkostnaden snart i miljardklassen.

Många svenskar klagar med rätta över brist på tak över huvudet samt en bostad till rimligt pris. Nu är problemet inte en snårig bidragslagstiftning med rätt att överklaga. Nu gäller det en abnorm svensk plan- och miljölagstiftning. Till detta kommer den närmast obegränsade rätten att gå till förvaltningsdomstol eller annan domstol. Och resultatet blir förstås årslånga tidsfördröjningar samt högre byggkostnader (för räntor mm). Välviljan förvandlas till sin motsats. Vi ser eländet i dagens bostadsbrist.

Allt detta strul bara för en eftergiven svensk stats regelhysteri och fristil vad gäller rätten att överklaga. Jag kan förstå att olika skyldigheter för personer att betala (exv skatt) eller göra något ska kunna prövas av domstol. Men att alla offentliga avslagsbeslut om pengabidrag mm från stat och kommun ska kunna överprövas innebär helt enkelt slöseri med tid pengar och pengar. Vidare är det självklart att ett offentligt avslag på begäran att bygga ska kunna överprövas på begäran av markägaren. Men varför ska alla intresserade miljötalibaner ges en rätt att föra talan mot ett offentligt byggbeslut? Sverige blir genom sin undfallenhet en internationell driftkucku. En nation vars ledare tror att vi är ett föredöme, en modell för övriga världen.

Jag har i bloggar kallat Sverige för kravlöshetens Mekka. Här är alltså ännu ett exempel. En rättsordning som låter en slarver tilltvinga sig 279 kronor i kommunalt stöd, trots att personen ifråga inte visat upp interneträkningen förrän i andra domstolsinstans.

Jag tar mig än en gång för pannan. Det är inte så att jag saknar medkänsla med utsatta eller personer med juridiska problem. Men jag är övertygad om att kravlöshet medför ansvarslöshet och på sikt systemkollaps. Varje bra samhälle måste ställa rimliga krav på sina medborgare. Och givetvis motverka möjligheterna till juridisk obstruktion.

Sverige har mycket att lära av denne presidents ord. Men med en riksdag som fungerar som en kravmaskin blir det inte enkelt.