Nobelstiftelsen bjuder in alla svenska partiledare till Nobelfesten, utom Jimmie Åkesson. Det kan tyckas vara en struntfråga. Och att stiftelsen givetvis själv har rätt att bestämma över festen. Så att det blir en trevlig träff för likasinnade.

Men nu visar det sig att en handfull ambassadörer från en rad grymma diktaturnationer inviterats till festen. I så fall kan inte stiftelsens förklaring vara sann, dvs att SD nobbats för att partiet står för en främmande politisk linje. Förklaringen måste vara en annan. Det luktar med andra ord skunk.

VD för stiftelsen är en person som gjort lång karriär på sin närhet till S-partiet. Han heter Lars Heikensten och har tjänat på hög position bland annat i finansdepartementet under S-regeringar. Det är en person som karaktäriseras av politisk anpasslighet och karriärism. Alltså en individ benägen för bugande och bockande åt alla håll samt samlande av rader av hederstecken och fina samhällspositioner. Följaktligen har han bla varit riksbankschef. Och på sikt blivit direktör över Nobelstiftelsens stora pengapåse.

Heikensten har därför samma inställning till SD som hans vänner i den nuvarande S-regeringen. Den umgås med diktaturer världen runt och med skumma ambassadörer i Stockholm. Men regeringen kan inte tåla SD, som hotar att ta makten från S-partiet. Därför lär oss Heikenstens agerande vad PK betyder. Han fattar nämligen de beslut som ryms inom etablissemangets åsiktskorridor. Som en robot följer han signaler från ovan. Han utnyttjar Nobels stiftelse för sina personliga politiska böjelser.

När det i dagarna avslöjas att Åkesson nobbas, medan ambassadörer från mörkrets makter får klartecken, står Heiken(s)ten där med brallorna på halv stång… Enligt min åsikt är det alltid bra att en klättrare kläs av. Dubbelmoralister och sanningsvrängare måste få det hett om öronen. Men risken är tyvärr att kritik inte biter på dem. De är förhärdade. Och så förnäma att de inte kan tänka sig att någonsin göra fel.