Genom att på debattsidan närmast konsekvent släppa fram skribenter från vänster driver DN en form av klasskampsretorik. Idag skriver en ekonomisk historiker om hur välfärden för vanliga medborgare urholkas genom privata sjukvårdsförsäkringar för rika i allmänhet och privata sjukvårdsföretag i synnerhet.

Jag baxnar. Det goda och det hoppingivande förvandlas till något ont. Att högavlönade – som även betalar mycket hög skatt – gärna vill få bra vård för sina skattepengar och se till att landstingens usla resultat ersätts av effektivare och billigare vårdföretag är självklart. Nytta för pengarna är väl inte en ambition som skiljer ut de välbärgade. Även fattiga personer får nämligen glädje av att landstingens minst 10% dyrare och ineffektivare vårdapparat skrotas.

Jag menar att DN och journalistkåren där har tagit över vänsterns retorik: privata företag löser inte krisen i skolan och vården, säger de. Men att den offentliga skolan och landstingen slirar och stora skattepengar slängs bort skriver DN inte om.

Även om journalisterna och DN:s ledning inte inser det förespråkar man konservatismens krafter. Man vill låta de bestående offentliga institutionerna fortsätta att slösa och sluka de pengar som folk betalar i skatt till landstingen. Oviljan att se hur onda gamla krafter fungerar är sannerligen ingen ny historisk företeelse. På sikt tror jag att upplysningen kommer att segra – om vi ska tro det som historien lär oss. Och då kommer DN att stå med skammen tillsammans med dagens vänster, som bytt kritik mot en föråldrad samhällssyn (ancien régime) mot ett massivt försvar för det bestående. Så går det för många som inte har ett öppet sinnelag, utan tror på gamla dogmer om att bevara det som tidigare varit…