Jag har flera gånger pekat på att politiker av andrasorteringen skickas till Bryssel och EU. Det är märkligt då de vassaste knivarna i lådan borde styra över unionen.
Statsministerns val idag av Ylva Johansson bevisar mitt påstående. Hon är före detta kommunist (den sovjetvänliga linjen) och riksdagsledamot för detta parti. Hon har gift sig in kommunistpartiets partisekreterare och sedan gift sig in i S-partiet (via finansminister Åsbrink). Jag skriver inte detta för att var snaskig eller privat snokig, utan för att styrka en annan tes jag driver, nämligen om framväxten av en politisk klass (med sammanhållning över politiska gränser). Vidare har Ylva Johansson varit svensk skolminister med de allvarliga konsekvenser vi idag ser för svensk skola och ungdomars kunskaper. Nu dumpas denna person till Bryssel som kandidat till rollen som komissionär. Antagligen får hon jobbet.
Nedvärderingen av arbetet i EU är dystert. Särskilt tråkig är den svenska statsministerns motivering till valet av Ylva Johansson. Det rör sig inte om enastående kompetens. Nej, det gäller kön. En kvinna måste kvoteras in i en den annars manliga miljön. Sverige bidrar som vanligt med könstänk! Flera, flera år på rad har Sverige skickat kvinnor till Bryssel. Är det för att vederbörande varit stjärnor? Någon kanske. Men annars rör det sig om typiskt svenskt kvoteringstänk. PK framför allt!
B-laget får nu den reservlagsspelare som efterfrågas. Det är trist. Även om jag är mot en överstatlig union så menar jag att viktiga handelsfrågor inom Europa måste skötas av de allra mest kompetenta politikerna. Så är det tyvärr inte. Den dystra sanningen är att Europa binder ris till sin egen rygg och kommer därför att sacka efter i konkurrensen med övriga världen.
