Jag har i helgen i vänners lag haft roligt och sjungit den visa som följer. Författaren är okänd. Men han eller hon visar prov på en klokskap och humor som visans huvudperson(er) uppenbart saknar.
Akademivisa
Melodi: Alptoppens
ros
De
aderton sutto i akademin
En
var ett snille en annan var fin
En
tredje försvann det var Klas Östergren
Vem
var det som gick undra´ Sture Allén
Var
torsdag så åto de ärtor med fläsk
Och
Horace drog gubbsjuka skämt och drack besk
Och
visst kan man tycka att humorn var klen
Men
skrattade gott gjorde Sture Allén
Och
Jean Claude Arnaualt gick på charmoffensiv
och
plötsligt så blev det ett okristligt liv
För
så går det till på de bildades scen
Jag
önskar jag kunde sa Sture Allén
För
om poetissor ska nypas där bak
Så
måste det göras med snille och smak
Så
även en gentleman tycker om ben
Om
inte de sitter på Sture Allén
Då
slank genom dörren en allvarsam dam
med
välknuten blus var hon bister och stram
och
då blev det tyst under kronornas sken
Vad
var det som hände sa Sture Allén
Och
priset tog Dylan och parnassen kved
För
timman var slagen och tiden ur led
och
Horace på fyllan satt stel som en sten
Vem
fan är Bob Dylan sa Sture Allén
Nu
vaknade sömndrucken Kristina Lugn
Hon
mumla nåt ohörbart om våran kung
Nu
vänder vi blad, sa vår konung och sken
och
Sture sa CG nu väntar supén
Men
plötsligt så blevo de aderton blott
En
spillra av det som Gustavius sått
Och
sparkar man ut dem som vållar problem
så
blir allt som förr tänkte Sture Allén
Och
några försvann för att några fick gå
arton
blev elva och de var för få
Och
snart satt han ensam i ljuskronans sken
Så
slutligen blev våran Sture allen.
