Mina bekymmer om de svenska mediernas vänstervridning får ständigt nya bevis. Igår meddelade SvD att Nalin Pekgul – en gång i tiden S-kvinnornas ordförande – ska börja skriva för SvD:s kulturredaktion.
SvD – som kallar sig obunden konservativ – har länge varit ett organ för moderat borgerlig åsikter. Nu ska alltså Pekgul skriva för SvD. Det är inte klokt. Senast skrev hon en debattartikel med rubriken:
”Oskuldsingrepp” behövs – för kvinnornas skull”
Där pläderade hon för att den offentliga sjukvården måste hjälpa muslimska kvinnor med operationer som visar på oskuld inför ett äktenskap. Idén är ju inte klok. Dvs att offentliga medel ska brukas för att uppfylla en urgammal muslimsk mansdröm.
I Sverige talar många med mig för integration genom anpassning till svensk kultur. Pekgul gör exakt motsatsen. Är hon en person som bör förekomma i SvD:s spalter bara för att hon inte får gehör för sina eländiga könstankar i Aftonbladet?
Min teori om att medieägarna Schibstedt har överlämnat tidningens innehåll i vänsterjournalisternas händer får alltså vatten på sin kvarn. Schibstedt vet hur pengar ska tjänas in. Man känner till att det inte är kvalitetsjournalistik som ger klingande mynt. Men det gör sensationsjournalistik samt allt om film, teve, bilar, bostäder och psykolgiblajs! Pekguls saltomortaler lockar läsare, även om de gamla säger upp sina prenumerationer.
Hur långt ska SvD sjunka? Och vad säger ledarsidans politiska journalister om att skriva i en tidning som mer börjar lika ett vänsternäste? Det är dags för den politiska chefsredaktören att komma ut nu: varför kallas tidningen obunden moderat/obunden konservativ? Den moderata linjen måste väl ändå kunna synas med mikroskop utanför ledarsidan? Pekguls tanke om könsoperationer kolliderar med TIDÖ.
Mitt råd till läsekretsen är att lämna SvD och gå över till Bulletin, som åtminstone nästan alltid sjunger ut sina konservativa åsikter. Ibland överdrifter, förstås. Men oftast en bra träffbild.
Torsten Sandström
