Oavsett utgången av kriget i Ukraina är det uppenbart att Putins anfallsplan delvis grusats. Det är uppmuntrande att se att han liksom Hitler inte är något militärt geni. Båda dessa gangsters överskattar sin egen och den militära organisationens förmåga. Det vi ser är det vanliga tecknet på en diktatur – ingen vågar säga emot den ”store” ledaren.
Varför går det så dåligt för den ryska armén? Här följer en intressant text av Lawrence Freedman, professor em i krigsvetenskap vid Kings College i London. Han pekar på hur faktorerna yta (space) och tid verkat till ryssarnas nackdel. Freedman beskriver hur ryssarna – mötta av fientliga nålstick – kört fast i norra Ukrainas leriga vidder. Militär personal och materiel är inte heller alls i gott skick. Det tycks därför klart att Putin, förmodligen under den desperation som en diktator förmår visa, söker efter lösningar att komma ur den knipa som han själv vållat sin nation. Och ännu har den ryska ekonomins förfall inte fullt ut slagit mot Putin.
Det finns alltså tecken till en ljusning i allt mörker, förutsatt att inte den enväldige Putin trycker på knappen till nationens kärnvapen. Denna möjlighet saknade som bekant Hitler.
Läs gärna följande bra text!
https://samf.substack.com/p/space-and-time?utm_medium=email&action=share
Torsten Sandström
