Rubrik med undertext är från en intervju med Lars Heikensten i Bonnierägda Sydsvenskan den 24 maj:
Lars Heikensten: Vi behöver en stark stat
Coronakrisen har blottat svagheter i den svenska modellen, anser förre riksbankschefen Lars Heikensten. Ansvarsfördelningen är otydlig och resurserna är otillräckliga inom vissa områden. Nu behöver statens roll stärkas, tycker han.
Det är klart att det offentliga behöver muskler vid kriser i stil med covid-19. Men denne S-partist och karriärist inom staten ser inte själva problemet. Detta förmodligen på grund av sin långvariga närhet till statsapparaten och det svenska etablissemanget (han är numera ordförande i Nobelstiftelsen). Själva problemet är ju att varken den politiska eller den administrativa statsmakten har funkat under viruskrisen! Sveriges situation är avsevärt sämre än jämförbara länder, exv våra grannar. Det vet Heikensten förstås. Men som klättrare inom politikens utkanter ger han sitt stöd till S-partiets mångåriga huvudparoll: den starka staten.
En klok person försöker i stället analysera varför det gåt snett i vårt land. Och svaret ligger i en storvulen statsapparat. Dels hos regeringen och andra ledande politiker som inte tagit ansvaret för en svensk tuff strategi med snabb nedstängning och tydliga regeringsdirektiv om covid mm. Dels hos en storskalig byråkrati som inte bara är desorganiserad utan också fallen för att inte lyssna på andra (än politikerna) och därför valt en rad öppna frihetslösningar samt glömt att ge snabba och tydliga besked till äldreomsorgen. Det vi sett är faktiskt ett partiellt haveri inom statsapparaten.
Och dessvärre har vi också sett hur ansvariga politiker och byråkrater försöker skjuta ansvaret för dödens siffror ifrån sig. Dessutom har svenska medier inte – så snabbt som möjligt – riktat skarp kritik mot regeringen, utan som vanligt stött det politiska etablissemanget. Alltså medier som partigängare och inte kritiker av makten. Till bilden hör Heikenstens inhopp i debatten till stöd för eliterna. Medierna lyfter fram en man utan särskild sakkompetens mer än närheten till S-partiet. Som en blindbock ropare han på en stark stat, dvs mer av det som visat sig inte funka. Det är faktiskt huvudlöst!
Sveriges grundproblem är att nationen brottas med ett jättestort politisk överskott. I stället behöver nationen en förnuftig regering och en betydligt mindre men mycket mer effektiv byråkrati. Det klarar inte S-partiet av pga kopplingen till rader av politiska vasaller. Frågan är om oppositionen, dvs högersidan, har insett problemet och vågar satsa på stora frågor i stil med en avveckling av de politikstinna landstingen – i kombination med ett byggande av en slimmad statlig upphandlingsapparat. Alltså inte mer av samma politik som nu, utan radikalt nytänkande.
Torsten Sandström
2020-05-29
