Läser i tidningen idag att Back Heena tilldelats ALMA-priset. En för mig helt okänd individ från Sydkorea. Prissumman är 5 miljoner kronor. Finansiär är du och jag via beslut i statens regi.
Visst bör Astrid Lindgren hyllas. Men hon hedras nästan var dag av svenska folket som läser hennes böcker och blir glada. Att S-partiet via Göran Persson haft dåligt samvete för Strängs Pomperipossa-skatt är en sak. Han är en gubbig publikfriare, som ständigt jagar röster i politiska sammanhang. En helt annan är om du och jag via skattsedeln ska hedra barnboksförfattare från när och fjärran.
Fem miljoner kronor är ett enormt belopp för svenska kulturarbetare. Jag gissar att 25 svenska konstnärer av olika slag kunnat ges en årlig försörjning genom stipendier inom en sammanlagd ram på 5 miljoner kronor. I tider av coronakris för konst och kultur blir 5 miljoner på ett bräde swish ut till Sykorea ett hån, ett offer på globalismens heliga altare. Och så slängs hela beloppet iväg för att några sossar ansett att barnböcker måste få ett pris som är större än Nobelvarianten i litteratur.
Det är inte bara galet. Utan också en bild av uppenbar slösaktighet. Det måste bli ett stopp på detta och annat onödigt spenderande för folkets räkning. En framtida svensk regering måste plocka fram rödpennan och gå igenom statens budget, rad för rad. Jag är säker på skatterna kan sänkas med 20% om tusen onödiga utgifter bara stryks. Och den svenska välfärden behöver inte beröras nämnvärt av strykningen. Det är bara så att pengar till en rad byråkrater och andra profitörer blir kvar i skattebetalarnas fickor. Så att de själva kan bestämma över dem.
Orsaken till att S-partiet fixat ALMA-priset vet vi. Men frågan är varför inte Reinfeldts två regeringar har strukit slöseriet? Denna form av politisk konsensus är en del av den svenska sjukan. Det är ett hån mot det folk som ska betala. En tyvärr vanlig typ av virus i svensk offentlig hushållning.
