Det berättas idag om en uzbekisk familj som bott i Sverige omkring 15 år i väntan på en utvisning, som inte kunnat verkställas. Familjen har nu beviljats uppehållstillstånd och på sikt medborgarskap. På tiden kan jag tycka utan att känna till fakta mer i detalj.
Men nu över till högkomiken. Under tiden i Sverige – alltså utan uppehållstillstånd – har en av uzbekerna fått en anställning på ett jobb som har säkerhetsklass (det verkar röra sig om kriminalvården). Pikant nog har landets nuvarande justitieminister deltagit i beslutsfattandet. Man kan nog inte begära att han själv ska kolla alla detaljer i beslut som han skriver under. För detta finns det rader av underordnade tjänstemän, på väl avlönade jobb, exv interna handläggare och det SÄPO-folk som med jämna mellanrum i media talar om hur på hugget de är. Hur en persons utländska medborgarskap – och avsaknad av uppehållstillstånd – kan undgå kontroll är uppseendeväckande i sammanhanget.
Nu kommer ännu en knorr. Som skäl för att personerna ifråga inte längre kan utvisas anförs att det finns risk för svenska säkerhetsomständigheter kan avslöjas. Om familjen tvingas till Uzbekistan finns alltså risken att någon berättar om svenska hemligheter. Alltså blir departementet och SÄPO:s strul en anledning för uppehållstillstånd. Svensk juridik av idag.
Än en gång får vi inblick i vad som händer på hög nivå inom statsförvaltningen i Kamomilla. Förut var det tjänstemän på Rosenbad med uppgift att bevaka pistoler som blivit lurade och dessutom ”glömt” att anmäla stölden. Nu är det departementspersonal som glömt att kolla identiteten och säkerhetsklassen på en anställning såsom lagen kräver. Då brister avslöjas två gånger inom kort tid måste man anta att vi bara sett toppen på isberget av bristande omsorg inom Rosenbad.
Min slutsats är att Regeringen inte är kompetent för sin uppgift, något som jag försökt visa i många av mina tidigare bloggar. Bilden av Regeringens brister framstår som fundamentala. Vid första anblicken tror man kanske att det rör sig om komik i Kamomilla. Men jämförelsen haltar något. I diktens värld kom rövarna Kasper, Jesper och Jonatan utifrån varefter de utförde sina dåd. På verklighetens Rosenbad är rövarna högt anställda beslutsfattare.
Visst är det talesätt korrekt som säger att verkligheten överträffar dikten.
