Julfirandet på SVT följer ett tydligt propagandistiskt mönster. Tyvärr är svenska folket så vana att man inte ser vad som händer. Det påminner om upplevelsen av en gudstjänst. Allt är bestämt från början.
Jag måste erkänna att jag bara glimtvis kollat SVT under julaftonen. Men det räcker. Regin följer SVT:s politiska vision om att samla folket vid lägerelden. Då passar grandoft och tända ljus. Följden blir att publikens medelålder blir superhög. Därför kan man säga att sossarnas gamla anhängare erbjuds det som man väntar på.
Allt följer i grunden – undantag finns givetvis – en närmast religiös önskan om godhet, trots att Europa står i brand och industrin skälver inför Trump. Uppladdningen har redan skett genom den sk Julkalendern där tittarna under nästan en månads tid var dag fått doser av jämlikhetens Sverige, som inte alls är så jämlikt. Men budskapet om skydd för minoriteter och skydd mot uppvärmningen löper som en röd tråd fram till julafton. Då ges de svenskar som orkar titta – eller sover av själssvaghet framför teven – årets överdos av godhet. Då presenteras hjältarna, såsom Tjuren Ferdinand, Karl Bertil och andra av en invandrad programledare som bara strålar av välvilja (vad han innerst tänker besparas tyvärr tittarna). Tala om partydroger!
Svenskarna har beklagligtvis fått den statsteve som Olof Palme önskade och politiskt fixade. Den har i åratal hjälpt S-partiet att dämpa fallet i mätningarna av opinionen. Partiets väljare är dock till åren komna och siffrorna har hittills räddats av ett tydligt tillskott av kvinnor som fallit offer för den stora godhetens ihåliga bidragsbudskap.
Men sossarnas framtid är högst osäker. Alltfler upptäcker Den svenska modellens ihålighet. Lyckligtvis kan man inte ens stoppa Musk´s teslabilar från att rulla i landet. Effekterna av en inflyttning av 2 miljoner från utlandet håller på att förändra Sverige. Problemen är inte de många som anammar svenska värderingar (och kanske sätter sig framför godhetens teve på julaftonen). Det som förändrar Sverige är samhällets undfallande inställning till förtryckande eller främmande värderingar. Det räcker alltså inte att som SVT krama samernas minoritetsgrupp. Ett avståndstagande från religiösa slöjor – baserade på islamskt kvinnoförtryck – eller från affärsmässigt bedrivet tiggeri vågar sig svenska politiker inte på. Rädslan för en svensk intifada syns i bakgrunden när politikerna fiskar efter röster.
Det samhälle som förr ställde krav på medborgarna för den svenska kulturens ideal tycks ha förändrats till godhetens sakta lutande globala nedförsbacke. Då flertalet viktiga beslut fattas i Bryssel framstår svenska riksdagspolitiker som en scoutpatrull som gått vilse. Med en förlorad kompass lufsar bara patrullen vidare. På så vis passar julfirandet på teve som en uppvisning i godhet under en dag då flertalet svenskar ändå dränker sin sorger och barnen ser på streamade filmer från USA.
Men SVT vill scoutpatrullens politiker ha kvar. Ty på den vägen vill man rädda så många politiskt korrekta åsikter och väljare som möjligt inför nästa val. Kosta vad det vill. Helt i Palmes anda.
Torsten Sandström
