I ett mer rörligt eller fexibelt Sverige – där folk reser och flyttar kors och tvärs – borde en synkronisering av systemen för journalföring inom vården synkroniseras. Men inte. Varje landstings/regions byråkrater vill visa sig på styva linan och göra som de vill. Deras självförtroende saknar samband med eras kompetens. Därför skapas inte gemensamma journalsystem.
Mängden byråkrater tynger den svenska vårdapparaten. Dels slukar de pengar. Dels sätter de vårdpersonalen i arbete med sammanträden, blanketter, rapporter, instruktioner. Att inte politikerna inser detta är ett tecken på vårdens allvarliga tillkortakommande. Mer skatteresurser behövs inte. Men exv en 50% nedskärning av antalet byråkrater ger bra plats för nya vårdanställda!
Just nu är inkörningssvårigheterna av ett journalsystem för 5,5 miljarder i Västra götaland extrema. Journalföringen funkar inte. Som inflyttad till Stockholm från Lund har jag tidigare mött svårigheter med bristande tillgång till mina äldre skånska journaler. Att en liten nation som Sverige inte klarar av ett tämligen okomplicerat gemensamt problem är horribelt.
Det jag pekar på är bara ett exempel på att regionernas stora byråkratier inte förmår tänka som människor önskar och vårdverksamheten kräver. Varje region vill uppfinna hjulet! Det är ju inte klokt. Men det är ett tydligt tecken på att regionernas makt och existens måste lagstiftas bort.
Det brådskar. Men Tidöregeringen vågar inte ta fajten med regionernas många yrkespolitiker. Den politiska klassens intressen går alltså före folket behov.
Torsten Sandström
