Tidningen The Economist målar en trist bild av Europa, Den gamla världen. Man pekar på hur vår kontinent – under ledning av EU – marscherar stegvis saktare än världsmarknadernas utveckling. USA drar ifrån och Kina samt Indien kommer med stormsteg, även om Kina nu drabbats av påtagliga problem. Att amerikanernas arbetstider är 15 % längre och toppar välfärden – om än ojämnt fördelad – så har breda lager av USA:s befolkning ett högre välstånd. Om det innebär ett bättre liv kan diskuteras, men allmänt sett bör svaret vara positivt.
Jag skriver detta samtidigt som den svenska socialdemokratin pläderar för kommande riksdagsvals stora dragplåster: kortare arbetstid. Kan folket inte köpas via bidrag så vill sossarna göra det med kortare arbetstid. Att flera företag och fria yrkesutövare kan fungera bra – och kanske bättre – genom några timmars kortare arbetstid per vecka är kanske riktigt. Men stora delar av det svenska samhället kräver arbete en större del av dygnet. Om 5 timmar/dag ska försvinna som sossarna pratar om måste omkring 1/6-del av nationens arbetsstyrka avseende sysslor som exv vård, omsorg, transporter mm nyrekryteras. Även stora processindustrier måste köpa mer arbetskraft. Det kommer att kräva höga skattehöjningar inom kommuner och landsting. Och högre skatter gör minsann inte det svenska folket rikare! Som politikerna bäddar, tvingas vi ligga.
Ekonomiskt förnuft är alltså en politiks bristvara. Nu gäller det att övertrumfa varandra med populistiska krav. Som vän av demokrati häpnar jag över politikernas dårskap. Men förklaringen är partiernas och den politiska klassens intressen. En slutsats som är tabu i svensk medial debatt. Men som ganska många väljare anar…
Den europeiska och svenska sjukan rör sig om en koncentration på politik. Tron är att mer offentlig planering skapar ett bättre samhälle, trots att sovjetåren borde vara en tankeställare – en rak höger. Men i politikens värd rör det sig om idéer och inte om kritisk analys. Svenska politiker öser på med krav som innebär högre skatter mot mindre krav vad gäller arbete och annat. Det rör sig om en sjuka, ty den svenska välfärdens urholkas stegvis genom lagstiftning som kommer att medföra högre skatter. Med färre arbetstimmar ska samma samhällsapparat drivas runt. Egentligen inte samma. Ökade krav på välfärd medför merkostnader. Och detta måste betalas av dig och mig via skattsedeln.
Även EU och organisationens sk parlament och byråkrati är en bidrag ande faktor. I parlamentet sitter politiker som inte behöver ta något ansvar. Därför levererar EU sjok på sjok med lagregler som i huvudsak skapar mer grus i medlemsnationernas maskinerier. Företag och medborgare stönar. Och jurister tvingas hantera oläsbara texter skrivna för de redan invigda.
I det kommande EU-valet måste du därför göra en insats för stoppa detta politiska casino. Själv tänker jag rösta på Medborgerlig samling. Partiets EU-program innebär en bantning till en handelsgemenskap. Det är rätt väg, som jag ser det. De nuvarande partierna i svenska riksdagen ser mest parlamentet som en diskussionsklubb för B-lagspolitiker. Det stämmer i och för sig. Men en synnerligen samhällsfarlig klubb, som redan börjat nedmontera den svenska friheten och välfärden. Blinda politiker som alltså mest tänker på sitt eget bästa.
Torsten Sandström
