Den 20/4 kunde man i DN läsa ett vänstermanifest – i form av en debattartikel – som egentligen inte är värld att uppmärksammas, utan att snabbt glömmas. Men den helgalna ambitionen och undertecknarnas status gör att några ord måste sägas. Rubriken är att Sverige inte längre kan styras som ett företag. Ett annat slagord är att besparingar inom staten måste stoppas. Dessutom krävs att en ”Myndighet för god förvaltning” måste inrättas.
Texten är undertecknad av följande akademiker plus en gammal sosseminister, numera fackboss inom Statstjänstemännens förbund:
Shirin Ahlbäck Öberg, professor i statsvetenskap, Uppsala universitet
Jonna Bornemark, professor i filosofi, Södertörns högskola
Louise Bringselius, docent i företagsekonomi, Lunds universitet, gästforskare vid Handelshögskolan Stockholm
Patrik Hall, professor i statsvetenskap, Malmö universitet
Anders Ivarsson Westerberg, professor i statsvetenskap, Södertörns högskola
Britta Lejon, förbundsordförande, Fackförbundet ST
Johann Packendorff, professor i industriell ekonomi, KTH
Jon Pierre, professor emeritus i statsvetenskap, Göteborgs universitet
Göran Sundström, professor i statsvetenskap, Stockholms universitet
Kerstin Svensson, professor i socialt arbete, Lunds universitet
Det enda goda jag kan se i artikeln är att den högsta byråkratin – toppskiktet som står utanför ST! – vuxit starkt på de yrkesprofessionellas bekostnad. Men det noteras inte att även byråkratin på mellan- och lägre nivå vuxit och att ett otal nya myndigheter inrättats. Under de senaste 20 åren har omkring 40.000 nya tjänstemän – motsvarande en mellanstor stad – tagit itu med att sortera papper och åka på tjänsteresor. Författarna passar dessutom på, som nyss nämnts, att önska inrättande av ännu en korstågsmyndighet med ett synnerligen fånigt namn.
Hela texten är en plädering mot besparingar inom staten – dvs nya pengar måste avtvingas skattebetalarna för att öka administrationen av Sverige. Detta skriver alltså flera professor som genom egen forskning kommit fram till denna politiska nödvändighet. I centrum av artikeln står en kritik av företagsekonomiska ambitioner att öka effektiviteten och kontrollen inom en redan uppblåst statsförvaltning. Att den kommunala administrationen – särskilt inom en vårdsektor med 21 separata regioner – har vuxit utöver alla gränser håller man förstås tyst om.
Det är som sagt särskilt intressant att notera undertecknarnas forskningsinriktning. Rader av statsvetare, som inte förstått faran med den svenska offentliga byråkratin. Gruppen verkar sammanfalla med sossarnas rörelse för att minska bolagiseringen av svensk offentlig förvaltning. Jag medger att dagens snack om New public management ofta kan framstå som en marsipanros på en ineffektiv offentligt förvaltning. Jag menar inte heller att all verksamhet lämpar sig att drivas i bolagsregi. Men om manifestet ska följas kommer ännu mer pengar att pumpas in i en redan alltför ineffektiv och vildvuxen statsförvaltning.
Jag anser att statsförvaltningen – och även regionernas byråkratier – kraftigt måste begränsas. Utländska förebilder talar för att stora block inom nuvarande offentlighet – såsom exv försäkringskassan, pensionsmyndigheter, länsstyrelser, skatteförvaltning – bör kunna lägga ut på företag i syfte att mana fram en effektivare och pengaanvändning. Då Capio AB kan driva St Görans sjukhus omkring 15% billigare än exv storsjukhusen Danderyd, Karolinska i Solna och Huddinge borde företagsekonomiska principer kunna spara pengar även åt den svenska staten och skattebetalarna. Försäkring, administration, kontroll och pengahantering sköts som bekant med framgång av stora bolagsjättar världen runt. Det räcker således inte med dagens lösa New public management-snack. Det krävs rejäla ingrepp och reformer av statsförvaltningen. Målet måste vara tydliga ekonomiska incitament och lika tydlig kontroll. Då kan skattepengar sparas och mer nyttigt jobb göras av färre byråkrater. För att detta ska bli följden måste tuffa politiker ta makten och slänga nuvarande vänsterapparat i papperskorgen (tillsamman med manifestet i DN).
Vänstern skäller som alla vet ofta på konservativa. Men författarna till manifestet borde inse att deras vägval sannerligen är tillbakasträvande i den meningen att nya pengar ska slängas på något som inte funkar. Den som läser författarnas manifest inser snabbt att de lyckats göra ett fundamentalt magplask genom ännu en av de vänsterpiruetter som sossarna under åren gjort. Man vill vrida klockan tillbaka och öppna kranarna till beskattning av det svenska folket. I själva verket kommer deras text att bevara ett system där att ännu mer skattepengar pumpas in i en groteskt överdriven och ineffektiv svensk byråkrati.
Och dett bedrövliga manifest ges publicitet genom DN!
Torsten Sandström
