Mediernas ägare har en enligt svensk rätt behörighet att själva bestämma över vad som sägs eller skrivs. Detta syns verkligen i landets tidningar. Såväl Bonniers som Schibstedts driver tydliga politisk linjer. Bonniers vänsterliberala driv är uppenbart i exv DN och Sydsvenskan. Schibstedts garderar sig – vilket förstås är lönsamt – genom att ha en sosselinje i Aftonbladet och en vacklande liberalkonservatism i SvD. Alla tidningar som nämnts kallar sig själva oberoende/obunden, vilket är hög komik. Men, som sagt det syns att ägarna bestämmer över sina tidningar. Kanske inte direkt dagligen. Men på distans, via telefon och samtal med rätt person på tidningen.
Hur är det då med SR/SVT? Här finns som bekant en strikt lagreglering om att medierna ska agera politiskt oberoende. I och med att det organ som ska pröva hur oberoendet efterlevs i praktiken är tandlöst och riggat genom handplockade jurister med hjärtat på vänster sida blir effekten att få anmälningar leder till kritik av programinslag för partisk rapportering. Flera gånger varje dag vinklar SR/SVT sina inslag åt vänster. Den som inte ser eller hör det är dövblind. Det sker främst genom valet av ämnen och intervjupersoner.
Jag skriver idag detta med anledning av de stora mediehusens val av journalister för bevakning av miljöfrågor. Numera kallas arbetsområdet inte längre miljö (inre eller yttre), som är en neutral och bra term, utan ”klimat”. Okej, för ett bredare perspektiv. Men problemet är att bredden saknas. Det stannar på jordens yta där utsläpp mäts och kritiseras. Andra förklaringar än CO2 diskuteras inte.
Alla de medier jag nämnt har journalister som talar om klimatkris på ett närmast religiöst troende vis. Värst är antagligen Alestig på SvD samt Kristola på SR och Bjerström på SVT. Man kan från början till slut av deras reportage se att de tagit ställning för FN:s och den svenska regeringens inställning i klimatfrågan, dvs för ett krisscenario.
Enligt min mening står det givetvis en journalist fritt att i privatlivet ta ställning. Men i rapporteringen måste strävan alltid vara att sakligt bygga under sina utsagor samt låta avvikande åsikter av rimlig vikt få plats. De journalister jag nämnt sysslar alla med en totalt enögd rapportering. Trots att många högt meriterade forskare har anmält avvikande åsikter eller presenterat nyanserade slutsatser så brassar Alestig, Kristola och Bjerström på med sin envägsrapportering. Det är rena frälsningsbudskapet vi tvingas höra. Aldrig hör jag en politisk makthavare ifrågasätta deras framfart.
Värst är antagligen Kristola. I somras intervjuade hon en man från SMHI – som myndigheten titulerar professor. Hans ord var försiktiga – även om han uppfattade CO2 som sannolik orsak till uppvärmningen – men han ville inte säga ja till Kristolas envisa påtryckningar om att CO2-saken var klar och krisen stod för dörren. Och Kristola försökte verkligen frälsa sitt intervjuobjekt till att ta ställning för hennes egen enögda uppfattning.
Min blogg stöder det öppna samtalet. Därför driver jag linjen att uppvärmningen är sannolik och antagligen delvis beror på utsläpp av bla CO2. Men sannolikt finns även andra förklaringar till den uppvärmning som uppmäts, dvs skeenden som rör solens strålning och jordklotets varierande bana. Det är stötande att landets medier inte visar rimlig öppenhet. Att det statsdominerade SR/SVT mörkar en del av sanningen är faktiskt rena skandalen.
Torsten Sandström
