Det dödliga våldet

Bedrägerier mot gamla

Bedrägerier avseende socialförsäkringar

Svällande offentlig byråkrati höjer skatterna

Kunskapsskolan träder tillbaka och social kontroll stiger fram

Bostadsbrist är det normala

Offentliga medel slösas

Finns det en gemensam nämnare? Det innebär givetvis en stor förenkling att försöka koka hop det svenska samhällets många och största problem till ett kort svar om orsakerna. Någon säger kanske att en storskalig invandring – 2 miljoner nyanlända på 20 år – är en förklaring. Invandringen har förstås sina fingrar med i flera av de problem som noterats. En majoritet av de nya har bostadsproblem, men bara en minoritet – om än synnerligen samhällsskadlig – är huvudorsaken till de övriga.

Ändå vill jag försöka ge ett enkelt svar. Svenska politiker har länge fört en linje som undvikit viktiga reformer avseende långvariga samhällsproblem. Roten till det onda är det samhälle som Socialdemokratin efter omkring ett sekel vid makten lämnat efter sig. S-Partiet har byggt institutioner som låser fast Sverige i en död hand, för att uttrycka saken tillspetsat.

Under de senaste åtta åren har invandringen jäst och våld samt bedrägerier frodats. En bakomliggande förklaring är ett generöst svensk bidragssystem som saknar rimliga kontroller. Och mängden bidrag har ökat skatterna. Detsamma gäller antalet byråkrater som vänder papper och konfererar utan nödvändiga resultat. Bostadsbristen är S-partiets egna skapelse via hyreslagstiftningen och organisationens socialistsatelliter inom den ssk Hyresgäströrelsen. Här syns den döda handen tydligast liksom inom de 21 Regionernas/Landstingens pyramider av byråkrater. Den svenska skolan är ett annat område där Göran Perssons partikamrater lyckats förstöra ett äldre system för kravfulla studier till en parkeringsplats för oengagerade elever. Målet är inte längre kunskaper, det är en bisak, utan en uppvisning i hur miljarder ska pumpas in i ett system som ska visa jämlikhetens välsignelse för alla (men ändå blivit det magplask vi idag ser).

Min slutsats blir därför följande. År av svensk vänsterpolitik – i kombination med en räddhågsen opposition – har skapat en politisk kultur som levererat den nya och skadliga samhällsmoralen. Rädslan hos det svenska folket är påtaglig. Men svenska medier talar inte om varför. I stället levererar mediesamhället ett helt batteri av medel för verklighetsflykt, dvs nöjen och underhållning. Svensk framtid är av allt att döma dyster.

Torsten Sandström