I en angelägen och bra artikel berättar DN den 24/10 om EU:s oförmåga att hantera ett miljövänligt fiske i Östersjön. DN skriver att en anledning till fiskbristen är det storskaliga fisket där stora trålare går in i Östersjön och dammsuger havet på strömming, som sedan blir djurfoder. Tidningen noterar att omkring 95 procent av den svenska fångsten av sill och skarpsill tas upp av 20 industritrålare. Det är hårda fakta som varje miljömedveten människa måste reagera över.

Jag är inte teknikfiende, men en vän av levande miljö. Industrifiske för djurfoder tar över och svenska kunder ser snart inte en färsk fisk till rimligt pris i livsmedelsaffären. Runtom i världen pågår en kamp mellan kuststaters rätt att fiska på sina vatten. Ofta gäller det flera hundra stora kinesiska trålare som inkräktar och formligen dammsuger havet rent från fisk och skaldjur. EU tillåter de facto att samma sak sker i Östersjön, även om kvoten för sillfiske begränsats med 40%.

Enligt min mening ska Östersjön fiskas av mindre och kustnära fartyg, som landar fisk i Östersjöns hamnar för föda till människor! Varför bråkas det inte mer om detta? I stället genomför miljötalibaner olagliga aktier för att återställa våtmarker som dikats för flera hundra år sedan av idoga bönder (som strävat efter en knapp försörjning). I stället försöker Greta T olagligt stoppa införsel av nödvändiga drivmedel i Malmö och på andra platser. Förklaringen är FN:s stora propagandakampanj med målet att förklara att mänskligheten håller på att kokas bort. Detta trots att västerlandet jobbar hårt för övergång till el. Och även trots att bevisen för FN:s kampanj är delvis darriga. FN agerar uppenbart slugt i syfte att skaffa sig makt över Världens befolkning. I stendyr kostym och slips ser vid översteprästen själv, FN-chefen, varje dag predika att domedagen närmat sig ytterligare. Inte bara i Gaza utan över hela jordklotet.

Jag har givetvis inget mot elektrifieringen. Kärnkraft verkar vara den bästa storskaliga lösningen. Men det gäller ju att även – och förmodligen främst – verka för jord- och havsnära lösningar, mot utsläpp och rovfiske mm. I ställets jobbar tusentals svenska miljöbyråkrater mot invasiva arter, för fåniga och dyra projekt att rädda enskilda arter, för ett brett skydd för miljöer som inte alls är unika, för bevarande av gammelskogar i Norrland osv. Målet är föga praktiskt och kostar dessutom alltför stora pengar. Det är en typ av frälsningsrörelse som drabbat Sverige. En rörelse som terroriserar vanliga fastighetsägare.

Nej, ut med byråkraterna och in med praktiska jord- och havsnära lösningar. Det gäller fiske, gödsling, besprutning osv. Kontroll av fiske och handel med kemikalier är bättre än maktfullkomliga byråkrater från stat och kommun.

Torsten Sandström