Wikimedia

Som framgått av mina bloggar ogillar jag Alex Schulman. Därför borde jag kanske inte skriva mer om honom. Men jag gör det för jag uppfattar honom som PK-ismens företrädare i koncentrat.

Först när en medial moralcirkus pågått en tid fattar han pennan och utlåter sig. Och han kräks ut orden, indirekt om sin högstående etiska position, genom att ta all heder och är av motståndaren. Denne är en man som redan fått stryk så det räcker med anledning av det inträffade: en löjlig puss på munnen på en skicklig kvinnlig fotbollspelare inför världens tevekameror. Detta som gratulation eller tack en stor spansk fotbollsframgång.

I detta fall handlar det förstås om om det spanska fotbollförbundets ordföranden Rubiales. Han är en man som fullständig gjort bor sig och fått massor av medial kritik för detta. Det måste sägas att han fått kritik med all rätt – en kram och en kindpuss hade antagligen varit kulturellt tillräckligt i rollen som officiell lyckönskare till vinnande lag.

Men nu ska Schulman fylla sin krönika för veckan. Han väljer ett feministiskt anfall mot en person som redan fått vad han bör få genom internationella medier. Men nu vittrar feministerna blod och en chans att än en gång sparka mansetablissemanget i röven. Och det tåget hoppar lättingen Schulman på med all kraft. Nu ska hela kåren av härskande män få stryk. Och Schulman formligen spyr ut sin ilska och äckel över det kön han faktiskt själv tillhör (såvitt jag vet). Vad sägs om den vedervärdiga rubriken, som drabbar hela värdens män (en övertext som DN senare ändrade i mildare riktning):

Alex Schulman: Bakom en äcklig gubbe döljer sig hundra andra äckliga gubbar

Krönikörens mål tycks vara att ösa hat över Rubiales och närmast förinta honom och andra ledare av manskör. Schulman tyck vilja visa att motståndaren är ett ökänt sexuellt monster. Vad sägs om följande ord?

När slutsignalen ljuder grabbar Rubiales tag i sin kuk. En machogest, som säger: det krävs ballar för att vinna VM! Som om någon kuk över huvud taget varit inblandad när damerna precis vunnit VM-guld.

Plötsligt har Rubiales blivit fredlös. En dumhet – inför offentligheten ! – förvandlas till ett brott närmast mot den kvinnliga mänskligheten. Könsord dryper ur Schulmans dreglande mun.

I stället för att bejaka det spanska guldlagets framgått – där den manliga ledningen förstås varit en pusselbit – används Rubiales dumma tilltag i hastigt mod till en feministisk kamp mot män i fotbollens värld samt män i allmänhet. Äckliga gubbar måste korsfästas tycks det.

Jag menar att Schulman åstadkommit ännu en bottennapp inom den sk journalistikens värld. Ett legojobb för feminismen. Detta pga av att han löpt politiskt amok.

Torsten Sandström