Sverige har nyligen genomlevt ännu en runda av snack om huruvida en riksdagsledamot får kritisera en domstols dom. Det rör sig om ett uttalande om hovrättens dom i det sk Snippamålet, dvs ord från Rikard Jomshof, ordföranden från SD i riksdagens justitieutskott. Resultatet av debatten är tämligen förvirrande. Låt mig försöka reda ut saken.

Enklast är att börja från grunden, dvs med lagtexten i Regeringsformen (RF) 11:3:

3 § Ingen myndighet, inte heller riksdagen, får bestämma hur en domstol ska döma i det enskilda fallet eller hur en domstol i övrigt ska tillämpa en rättsregel i ett särskilt fall. Ingen annan myndighet får heller bestämma hur dömande uppgifter ska fördelas mellan enskilda domare.

Läsaren ser genast att ett förbud finns för myndigheter och riksdagen som (kollektiva) organ uppställs. Märk alltså att enskild ledamot av riksdagen ligger utanför lagens formella räckvidd. Detsamma gäller i princip även ordföranden i ett utskott av riksdagen. Utskottet är inte identiskt med riksdagen som 11:3 RF pekar på. Utskottet är ett kollektivt organ under riksdagen vari ärenden bereds åt riksdagen under enskild ledamots ordförandeskap.

Man ser även att RF -bestämmelsen formats med sikte på ”det enskilda fallet”, dvs hur en pågående tvist ska dömas i framtiden ”i ett särskilt fall”. När tvisten dömts är bestämmelsen alltså överspelad. Ifall ett överklagande har skett gäller således motsatsen. Är ett överklagande möjligt så blir svaret antagligen detsamma.

Även om en ordförande i riksdagens justitieutskott kanske bör vara försiktig, så är det knappast oklart om dennes rätt att för egen räkning uttala sig. Ordföranden är varken myndighet eller organ. Det tillhör för övrigt enskilda riksdagsledamöters mandat att kritisera praxis och plädera för alternativa lösningar genom lag. Hur skulle det annars se ut? Att ett överklagande kan komma ske av Snippadomen medför såldes inte att Jomshof överträtt RF.

Vad jag har sett tycks Riksåklagaren ljummen till ett överklagande – det är ju (den kvinnliga!) åklagaren som som gjort en dundertabbe genom att inte framföra ett alternativt (mildare) brottsyrkande. Vi får vänta några dagar för att se.

Tyvärr har debatten inte styrts av RF:s innehåll, utan mer av vem som framfört kritiken och vilket parti han eller hon tillhör. Under årens lopp har enskilda ledamöter och partiledare i många fall kritiserat olika aktuella domar. Något större oväsen har inte blivit följden. Därför är det svårt att befria sig från misstanken att kritiken mot Jomshof är ett resultat av vänsterns klappjakt på SD.

Att kritiken kommer från S-partihåll är särskilt beklämmande. Sossarna är nämligen inte svenska mästare på att värna rättsstaten. Flera höga domare – även i HD – har under årens lopp fått sina jobb på grund av goda kontakter med partivänner i departement och regering. Och det som nyligen skett i Botkyrka bekräftar socialismen som en ständig fara för den svenska rättsstaten.

Torsten Sandström