Blog Image

Anti-PK-bloggen

______________________________

Sverige är ett skönt välfärdsland. Friheten är omfattande. Men politiker, myndigheter och media talar alltmer om vad du och jag får tycka och säga (och vad vi inte får tala om). Fram växer en ny religion med ett nytt prästerskap. Nu predikas inte längre Bibelns budskap, utan det goda samhällets politiskt korrekta moralvärderingar. PK-lärans bas är de mänskliga rättigheterna. Från dessa rättssregler flödar nu knippen med moraliska värderingar, i form av PK-normer, som rör minoriteters rättigheter, feminism, klimatförstöring, invandring, auktoritetskritik mm. Värderingarna står alltså i allmänhet på en rimlig grund.

Men problemet är att PK-eliten - liksom flydda tiders präster - hävdar ett åsiktsmonopol. Den som inte anpassar sig fullständigt hånas. Hon och han påklistras alla möjliga slags nedsättande etiketter. Media pläderar betongfast för den nya PK-läran. Debattinlägg som går emot refuseras. Banne den som säger nå´t annat! Samtalet vid kaffebordet på jobbet tystnar. Du blir osäker...

PK-läran och PK-samhället blir på så vis ett allvarligt hot mot vår åsiktsfrihet. Anti-PK-bloggen vill problematisera och kritisera den nya PK-religionen och dess predikanter. Min blogg står nämligen på det fria ordets sida! Templet från antikens Aten får symbolisera det fria samtalet. 

Stöd denna blogg!

MYCKET TACKSAM FÖR GÅVOR!

OBS! Nytt nummer för SWISH!

            +46733911882

 

 

Att linda in taggtråd i silkespapper

Uncategorised Posted on lör, februari 11, 2023 12:02:24

Det svenska folket indoktrineras av politiker och medier att gå i samma takt. Detta sker samtidigt som DN annonserar vilt om vikten av ”upplysning”. Men upplysning är lika med öppenhet. Och den väg DN och SvD marscherar är den motsatta. Man driver rader av heliga kossor på samma korrekta väg. Utan att tala om för läsarna att det finns alternativa – och mer öppna – projekt för upplysning.

Under en tid har SvD propagerat för ett projekt som kallas ”inre upplysning”, dvs inner development, IDG. Det låter ju så vetenskapligt och fint. Men är i själva verka en rappakalja av självklart psykologisk trams. Tanken är att individen ska vara, tänka, relatera, samverka och agera. Allt för den heliga dogmen om ett hållbart samhälle. Vem vill inte skriva under på alla dessa uppmaningar? Men det är flummiga. Och bakom lurar förstås FN:s och IPCC:s politiska målsättningar och skräckscenarier. Ord som öppenhet och kritiskt tänkande finns förstås med i surdegen, men de används inte på det vis som vanligtvis avses med fenomenen vidsyn och oberoende granskning. Genom kopplingen till den heliga hållbarhetsdogmen blir det rena söndagsskolan. Alltså: Tro på det Gud vill!

Det rör sig om en uppmaning till individen att låta sig proppas full med politiskt korrekta idéer och låta bli att kritisera ”den rätta vägen” eller den ”rätta läran”. Det hela påminner om teserna i Maos lilla röda. Alltså en samling allmänna sentenser med trevlig framtoning som ska användas för pracka på mänskligheten mål som är högst diskutabla och ibland livsfarliga. Idén bakom IDG är i verkligheten (men inte i ord) densamma som Mao vilja att få människor att lyda. Mao ville att ”låta alla blommor blomma”. Innebörden var faktiskt att ta livet att miljontals kineser som hade andra åsikter.

Att vänsterns journalister tillåts rumstera i SvD med liknande dumheter säger mycket om dagens mediala samhälle. Flummiga ord används för att påverka människor i den riktning som journalisterna själva tycker är bra. Det är motsatsen till det öppna samhället debatt för och mot. På så vis blir IDG basen för propaganda. Att IDG används vid några universitet är enbart ett tecken på vissa vetenskapsmän och kvinnor saknar förmåga att skilja mellan mål och verklighet eller mellan ord och sanning.

Torsten Sandström



Rubriker med baktankar – rena bakhållet

Uncategorised Posted on lör, februari 11, 2023 11:17:44

I Sydsvenskan läser jag idag följande märkliga rubrik:

Kvinna fick rumpan förstorad utan att betala – åtalas för bedrägeri

Tala om baktankar. Inte bara hos kvinnan ifråga utan hos Sydsvenskan. Genom sådana texter behöver journalisterna inte tänka om relevanta samhällsproblem. Inte ens tänka alls.

En av mina teser rör att mediesamhället medfört en stegrad satsning på underhållning och nöjen av alla de slag. Det blir billigare så än att ha välutbildat folk som presterar kvalificerade och kritiska analyser. Därför blir gammelmedierna tyvärr allt mer lika kvällspressen. Alltså mest strunt och skribenternas högst personliga åsikter, normalt åt vänster. Fy sjutton!

Torsten Sandström



Created with Visual Composer