Blog Image

Anti-PK-bloggen

______________________________

Sverige är ett skönt välfärdsland. Friheten är omfattande. Men politiker, myndigheter och media talar alltmer om vad du och jag får tycka och säga (och vad vi inte får tala om). Fram växer en ny religion med ett nytt prästerskap. Nu predikas inte längre Bibelns budskap, utan det goda samhällets politiskt korrekta moralvärderingar. PK-lärans bas är de mänskliga rättigheterna. Från dessa rättssregler flödar nu knippen med moraliska värderingar, i form av PK-normer, som rör minoriteters rättigheter, feminism, klimatförstöring, invandring, auktoritetskritik mm. Värderingarna står alltså i allmänhet på en rimlig grund.

Men problemet är att PK-eliten - liksom flydda tiders präster - hävdar ett åsiktsmonopol. Den som inte anpassar sig fullständigt hånas. Hon och han påklistras alla möjliga slags nedsättande etiketter. Media pläderar betongfast för den nya PK-läran. Debattinlägg som går emot refuseras. Banne den som säger nå´t annat! Samtalet vid kaffebordet på jobbet tystnar. Du blir osäker...

PK-läran och PK-samhället blir på så vis ett allvarligt hot mot vår åsiktsfrihet. Anti-PK-bloggen vill problematisera och kritisera den nya PK-religionen och dess predikanter. Min blogg står nämligen på det fria ordets sida! Templet från antikens Aten får symbolisera det fria samtalet. 

Stöd denna blogg!

MYCKET TACKSAM FÖR GÅVOR!

OBS! Nytt nummer för SWISH!

            +46733911882

 

 

Outsiders och insiders

Uncategorised Posted on fre, januari 13, 2023 12:16:00

På Lunds universitet för länge sedan kallade (i all vänlighet) en kollega – som jag samarbetade med – mig för ”outsider” . Jag minns inte riktigt vad saken gällde. Antagligen för att jag i något avseende gick min egen väg och att de inte var första gången. När jag nu som krönikör och bloggare sitter framför datorn klingar kollegans ord helt rätt. Till saken hör att hon med tiden utvecklats till en tämligen känd insider inom universitetslivet! Hursomhelst var hennes analys korrekt avseende min roll som en mer civiliserad Tjalle Tvärvigg, ifall någon mot förmodan minns denna seriefigur.

På äldre dagar har jag försökt reda ut hur jag kommit att hamna i positionen som en motvalls man. Det är inte enkelt att klargöra. Till saken hör nämligen att jag inte är en hundraprocentig outsider. Exv mitt yrkesval samt intresse för golf och det goda livet – i form av mat, rödvin och solen på Rivieran – pekar ju direkt på att jag inte är någon genuin Hillbilly. Inte heller tror jag mitt självförtroende är överdrivet grundmurat i stil med Tjalles. Jag tror därför att resultatet av min självanalys stannar vid att jag helt enkelt dragits till den intellektuella positionen som outsider genom känslan av motstånd mot politiska eliter. Mitt gymnasiala möte med Vilhelm Mobergs bok ”Därför är jag republikan” (1955) har kanske pekat ut färdriktningen. Mobergs rättvisepatos och hans angrepp mot kungafjäsk, kyrka och ärvda statliga positioner formade mig. Ett motstånd mot kungliga, statliga och religiösa eliter blev därför min politiska startpunkt. Och i den tycks jag fast.

Med den bakgrunden blev jag under studieåren i Lund på 60-talet ett självklart byte för vänsterns rörelser. Man kan säga att marxismen beskriver den historiska kampen mellan eliter och outsiders, varvid växlingar sker genom klassernas kamp tills det ideala socialistiska samhället segrat. Därför framstod den svenska arbetarrörelsen historia som en lovsång för de som utifrån lyckades eliminera elitens politiska makt.

Men för mig som ung juriststudent blev gruvstrejken i Kiruna, Svappavaara och Malmberget 1969/70 en bekräftelse på att arbetarna tyvärr behållit rollen som outsiders i relationen till den socialdemokratiska staten, dvs den elit som förvaltade ägarskapet över LKAB. Den nytillträdde statsministern Olof Palmes bakgrund och framtoning var också överhetens. Till bilden hör även att Palmes ord om Medbestämmandelagen (1976) – ”den största demokratireformen sedan den allmänna rösträtten” – helt klart framstod som elitens förljugna röst för mig som ung doktorand i juridik.

Min kritiska inställning till Socialdemokratin har sin grund i att partiet utvecklats till ett organ för en politisk klass. Partiet har inte i praktiken utvecklat demokratin för att skapa det goda samhället där vanliga människor ges maximalt inflytande. I stället har S-partiets funktionärer byggt ett samhälle med fem trappsteg mot egen makt över staten, dvs positionerna som fackföreningsledare, kommunpolitiker, regionpolitiker, riksdagsman samt statsråd. Än idag är detta den socialdemokratiska elitens trappa för befordran till makt (och delvis även för andra partiers politiker). Till S-partiets position för inflytande hör även en i lag fastslagen metod för att kontrollera det svenska samhället. I förskönande ordalag utpekas alltså en ”svensk modell”, i vilken partieliten på olika trappsteg ska verka för att locka till sig väljare. Genom korporativa lagregler ska fackföreningar, hyresgästföreningar, kulturföreningar, statsbyråkrater och politiker på hundratals plan samverka i syfte att behålla makten över statsapparaten i den heliga socialdemokratins händer. Det är faktiskt inte fråga om något annat än att insiders tillsammans verkar för att kontrollera en bred väljarkår bestående av outsiders.

Min vänstersväng blev på grund av detta och andra skäl övergående. Det är möjligt att jag idag – liksom andra byggare av politiska strategier – överdriver något i min strävan att få texten att hålla samman. Eliter av olika slag finns som bekant i nästan alla samhällen där de kämpar för att nå makt. Men nu är min poäng att just de politiska eliternas inflytande bör begränsas genom regler i en nations författning (grundlag). Alltså bör politiska insiders hållas så kort det går för vidga folkets inflytande. Men för svensk del har rotation inom politiken inte eftersträvats! 4%-spärren till riksdagen stänger tämligen effektivt uppstickare ute. Politiker lever allt oftare hela yrkesliv i partiernas tjänst. Vidare har inslag av direkt demokrati valts bort. Och medlemsavgifter för partiernas finansiering har ersatts av statligt partistöd. Den svenska politiska klassen biter sig alltså fast.

Därför är det ständigt av fundamental vikt att fundera över frågan om samhällets in- och outsiders. Näringslivets makthavare sköter sig efter omständigheterna bra. För mig har det följaktligen blivit en angelägen uppgift att diskutera den svenska politiska eliten. Som jurist gör jag det på yrkets vägnar då basen rör den politiska klassens roll inom lagstiftningens ramar. Det är alltså en självklarhet för min del.

Med viss förvåning – jag anar orsakerna – noterar jag dock att flertalet svenska statsvetare tycks ha avlagt tystnadslöfte om att delta i debatten om vidgad demokrati. Forskare inom ämnet ”political science” – om några – borde nämligen ta på sig ledartröjan. Men inte. Samma passivitet visar den tredje statsmakten, dvs nationens medier. Är det något av gammelmedierna som över huvud taget nämnt orden ”politisk klass” eller ”politiska eliter”? I stället sjungs ofta hyllningskörer till ”Den svenska modellen”. Med sådana mäktiga vänner blir det förstås gärna feststämning i den politiska elitens maskinrum.

Torsten Sandström



Vägen till fattigdom = grön politik

Uncategorised Posted on fre, januari 13, 2023 12:14:08

Steven Jörsäter skriver i den gratis nättidningen ”Det goda samhället” – alltid läsvärd – hur svenska politiker enats om en sammansvärjning rörande sk grönt stål. Det är inte fråga om en bättre produkt funktionellt sett, men betydligt dyrare. Företag och politiker hoppas nämligen på att EU ska lägga höga avgifter (kanske förbud) på annat stål. Bingo för svensk affärsverksamhet inom planekonomin.

Så funkar miljötalibanernas tänk. Utan att ha klara forskningsbesked om verkan av CO2 satsar svenska politiker och statsföretag på ett kostnadskrävande projekt, som kanske inte ens lyckas pga tekniska skäl eller en bristen på de massor av el som projektet kräver.

Läs länken nedan för tusan!

Torsten Sandström



Skatter på drivmedel driver på inflationen och plundrar folket

Uncategorised Posted on fre, januari 13, 2023 11:51:57

Visste du att 52 procent, eller 10,23 kronor, av priset vid bensinmacken utgjordes av skatter? Lika illa är beskattningen på el. Nästan lika illa är det rörande köp av el, 39,2 öre per kWh vid elkontakten. Boende i ett antal kommuner i norra Sverige har dock ett avdrag på 9,6 öre per kWh.

Jag blir därför förbannad då jag hör politikernas snack om energibidrag och klagan över inflationen. Varje liter bensin eller kWh medför alltså beskattning till nässtan hälften av priset. I stället för att prata om krångliga bidrag till folket – eller yra om hög inflation – vore det såväl enklare som mer effektivt att sänka skatterna och därmed priset på energi. Då svenskar har högre priser vid macken än nästan alla EU-länder måste vi kunna strunta i vad Bryssel eventuellt har att säga om en svensk skattesänkning.

Den svenska politiska eliten tycks således ense om ett superhögt skattetryck. På så vis slipper man fatta politiskt känsliga beslut om sänkning av olika bidrag respektive minskning av den ofantliga statsbyråkratin. Det är bara att höja skatten – hej och hå! Och medierna – politikernas bundsförvant – kniper käft och diskuterar bara bifrågor, såsom bidrag hit eller dit – idag eller i morgon – i stället för strategiska skattesänkningar.

Den svenska politiska klassen har grundlurat ett svenskt folk som i århundraden hukat under skiftande eliter. Vi är slavar under Kasper, Jesper och Jonatan, som vi olyckligtvis själva utsett i allmänna val. Sverige behöver därför mer direkt demokrati – raka rör mellan dig och mig och riksdagens ledamöter. Tillåt oss välja politiker och inte bara välja mellan partiernas långa listor av trogna klättrare!

Visst har jag rätt att bli förbaskad!?

Torsten Sandström



Created with Visual Composer