I många bloggar har jag frågat om man kan lita på svenska medier eller på forskare? Frågan är nämligen om de framför egna personliga åsikter eller faktanyheter. Det blir enligt min mening allt svårare att avgöra om de som yttrar sig pläderar för en egen åsikt eller om det är obestridliga fakta som presenteras.

Här ett tydligt exempel från Sydsvenskan den 31/12. Rubriken talar för sig själv:

”Ny forskning visar att konsumera mindre gör oss lyckligare.”
Våra nyårslöften kan minska det miljöavtryck vi lämnar efter oss, samtidigt som vi känner oss lyckligare och mer tillfreds med våra liv, skriver Tullia Jack, biträdande lektor vid institutionen för tjänstevetenskap i Helsingborg.

Det vi ser är en horribel blandning av olika skeenden och påståenden. Hur kan en forskare veta det som rubriken säger? Svaret är antagligen genom intervjuer. Men dessa säger ju inget om svarspersonen verkligen talar sanning eller om han eller hon vet vad som gäller. Det kanske bara rör önskningar, som det blir intet av. Han eller hon vill kanske försvara sitt eget dåliga samvete. Vem vet? Vetenskaplig sanning är nämligen oåtkomlig genom intervjuer. Det vet varje person som lyssnat på förhör i domstol. Samma sak bör gälla utanför domstol – ty människor vet normalt vad som bör sägas.

Och hur säkert är sambandet mellan nyårslöften och lycka? Jag tror tvärtom att konsumtion gör många lyckliga, något som tyvärr kan resultera i problem med ekonomi och med bristande kulturella eller politiska ambitioner. Dessutom vet vi att nyårslöften ofta bryts, med påföljande känslor av besvikelse eller bedrövelse.

Min slutsats är att Tullia Jack egentligen bara gissar. Hon agerar faktiskt som spågumma. Tullia Jack uttrycker sina personliga åsikter, dvs hennes önskningar om framtida klimat och konsumtion. Att Sydsvenskan bort veta bättre än att tala om ”ny forskning” är således fullt klart. Men många journalister har inte ett hum om vad vetenskap är. Man tror ju på de sagor som Tullia Jack berättar med hänvisning till sina frågeformulär fyllda med halvsanningar. För övrigt delar Sydsvenskans journalist antagligen hennes åsikter. Och så lurar man läsarna med att forskning (på lösan grund i detta fall) är lika med sanning. Mediernas hantering av fakta respektive åsikter är således beklämmande.

Verkligheten kring den så kallade forskarens utsagor flyter med andra ord. Då ska man knipa käft. Men hon ställer upp i Sydsvenskan med foto iklädd lagerkrans. Dessa löv må ha vissnat snabbt. Hon kunde lika gärna fotograferats med en kopp kaffesump. Men löven är ännu ett tecken på att hon vill få önskningar att framstå som vetenskap. Löven har tyvärr utdelats av något universitet som har samma syn som Tullia Jack på vad vetenskap är.

Torsten Sandström