Sverige är ett skönt välfärdsland. Friheten är omfattande. Men politiker, myndigheter och media talar alltmer om vad du och jag får tycka och säga (och vad vi inte får tala om). Fram växer en ny religion med ett nytt prästerskap. Nu predikas inte längre Bibelns budskap, utan det goda samhällets politiskt korrekta moralvärderingar. PK-lärans bas är de mänskliga rättigheterna. Från dessa rättssregler flödar nu knippen med moraliska värderingar, i form av PK-normer, som rör minoriteters rättigheter, feminism, klimatförstöring, invandring, auktoritetskritik mm. Värderingarna står alltså i allmänhet på en rimlig grund.
Men problemet är att PK-eliten - liksom flydda tiders präster - hävdar ett åsiktsmonopol. Den som inte anpassar sig fullständigt hånas. Hon och han påklistras alla möjliga slags nedsättande etiketter. Media pläderar betongfast för den nya PK-läran. Debattinlägg som går emot refuseras. Banne den som säger nå´t annat! Samtalet vid kaffebordet på jobbet tystnar. Du blir osäker...
PK-läran och PK-samhället blir på så vis ett allvarligt hot mot vår åsiktsfrihet. Anti-PK-bloggen vill problematisera och kritisera den nya PK-religionen och dess predikanter. Min blogg står nämligen på det fria ordets sida! Templet från antikens Aten får symbolisera det fria samtalet.
Sydsvenskan rapportera just nu att Greta Tunberg har åtalats för sin medverkan vid en protestaktion i Oljehamnen i Malmö. Det brott som åklagaren pekar ut är ohörsamhet mot ordningsmakten.
Detta är ännu ett tydligt tecken på att klimatskräckens apostlar förvandlats till fiender till det svenska samhället. Rörelsen har sina egna lagar, menar man. Klyftan mot de vanliga medborgarnas inställning till klimatet vidgas. Allmänheten är kanske intresserad, men frågande på grund av den hiskligt höga tonen – samt kostnaderna för den enskilde – till följd av skräckens apostlar av olika slag. Klimataktivisterna, som närts vid FN:s och IPCC:s barm, väljer att bryta mot svensk lag. Jag anar en förtroendekris för Greta T.
Frågan är om detta är ett steg mot rörelsens undergång på grund av att folket vänder lagbrytarna ryggen. Det är möjligt. Åtminstone hoppas jag det. Människor i allmänhet ser ett föränderligt väder, sannolikt liksom tidigare, men knappast den våldsamma klimatförändring som FN-chefen och Greta T skriar om. För den svenska nationen vore ett öppet samtal om klimatet – i stället för dagens ensidiga propaganda – en god gärning.
Mediesamhället liknar alltmer ett självspelande piano. Medieindustrins egna intressen – i syfte att tjäna pengar eller vinna inflytande – blir verktyg vid skapandet av själva innehållet i det som press, radio och teve rapporterar om. Det är inte längre nyheter i vanlig mening som journalister presenterar och analyserar, utan medieindustrins egna produkter. Det berättas alltså om böcker, film, tidningsartiklar (av andra inom pressen), galor, prisutdelningar, utställningar osv.
Den som inte tror på mig bör tänka på hur radioprogrammet ”Sommar” brukas i juni, juli och augusti, dvs under sommarens nyhetstorka. Det vrids och vänds på de ganska likformiga snack som skvalar över landet. Alla medier presenteras kommande dags sommarvärd och da´n därpå resultatet. På så vis förvandlas en landsplåga på radion till spaltfyllnad i pappersmedier. Något tämligen ointressant i SR tillåts på så vis även ta plats i andra medier från riktig nyheter, alltså i stället för rapporter om skeenden som inte producerats av medierna själva.
Denna rundgång är något som kännetecknar mediesamhället. Vi har nyligen lidit under en vecka i Svammeldalen med medialt skapat dösnack. För medierna är det fina i kråksången att detta strunt sänker företagens kostnader. Det krävs ju inga universitetsstudier, ingen analytisk förmåga eller kritiskt träning för att berätta om vad som sker i andra medier. Som en evighetsmaskin skådar alltså medierna sin egen navel.
Det allvarliga är inte bara den politiska korrekthet som dessa självbetraktelser ger upphov till. Från tidningar och andra medier försvinner nämligen det nya – alltså inga nyheter om världen och samhället – och ersätts med rena skåpmaten eller övningen in dödandet av tid. Dessutom lämnas större utrymma till åsiktsjournalistik i stil med Sommar-seanserna själva. Och med åsikterna dryper förstås rejäla inslag av politik in i läsarnas/lyssnarnas/tittarnas hjärnor. Och alla vet vilken politisk riktning som då gäller (även om få tyvärr kanske tänker på det under den tid seansen pågår). Det är vänsterns ideologi vi proppas fulla med, dvs de politiska idéer som omhuldas av merparten av nationens journalister.
Om jag stannar kvar vid Sommar, ska du inte tro att prataren för dagen har frihet att säga vad han eller hon vill. Först finns det regler för inslagets upplägg och genomförande. Sedan finns det censur om något inkorrekt skulle läsas in som måste raderas från sändning. Dessa spelregler gnuggas noga in – innan dagens PK-pratare släpps in på banan. Och därefter basuneras resultatet ut i nationens alla medier, med bilder och redogörelser för de kungsord som yttrats. På så vis kunde det svenska majestätet lika gärna själv kunna hålla ett tal på radion varje sommardag kl 13. Så att DN, SvD , Aftonbladet och allt vad de heter kan berätta om hans liv och gärning i tillrättalagd form…
