Anti-PK-bloggen

Den i dagarna omtalade HD-domen om beviskraven för ett mord på en busshållplats i Märsta är spännande läsning. Domen påminner om Sherlock Holmes analys av olika delar av ett händelseförlopp, som utmynnat i blodig död. Högsta domstolen resonerar öppet för och mot den tilltalades ansvar i de olika stegen utav åklagarens brottsbeskrivning. Med hänsyn till den tvekan som därigenom kan utläsas framstår ändå domstolsmajoritetens sammanfattande analys – i en fällande dom – som övertygande enligt min åsikt. Men en domare i HD är av annan åsikt. Och hans domskäl framstår också som rimliga!

Jag tror därför att det är något som saknas i majoritetens (och för den delen även minoritetens) domskäl. Och kanske är detta något som tyst föranlett majoritetens fällande dom. Nämligen mordets sociala kontext.

Dådet är uppenbart en uppgörelse i gängmiljö, med rader av klanmedlemmar inblandade i bakgrunden. I så fall förväntar jag mig en redogörelse för den tilltalades syndaregister – som uppenbarligen är digert enligt existerande dokument – ett faktum som öht inte diskuteras i samband med HD:s val av lösning. Denna grundas enbart på hur olika moment i bevisningen ska tolkas.

Det jag skulle vilja se är uttalanden om varför en friare bevisprövning krävs vid allvarliga brott som utspelas i en kriminell gängmiljö. Det är nämligen inte vardagens civila konflikter vi möter i rättsfallet, utan en spelplan som befolkas av interna och externa konflikter, i respektive mellan klaner i kommersiella samt brottsliga nätverk. I dessa bedrivs droghandel, försäkringsbedrägeriet (bilbränder), beskyddarverksamhet och verktygen är våld, mord och allmän hänsynslöshet. Och miljön främjar systematiskt handlingar som med yttersta allvar innebär nonchalans och kränkning av det svenska rättssamhället.

Min poäng är att dessa uppenbara outlaws måste mötas med särskilda bevisregler, som försvårar för dem att dra nytta av rättssamhällets ordinarie principer för bevisning i brottmål. Även om jag förstås inte kan styrka detta tror jag att min tanke finns som en tyst tes bakom HD:s domskäl. Enligt min mening hade det varit bättre om domstolens majoritet försökt att artikulera och förklara en sådan bevislättnad för åklagarsidan.

Jag inser att min kritik kan bemötas med flera invändningar och högtidliga principer rörande hanteringen av brottmål i ett rättssamhälle. Men HD:s slutsats innebär onekligen en bevislättnad. Och den bör enligt min mening motiveras i klartext. På så vis ökar förstås även domens värde som prejudikat.

Torsten Sandström

I dagens SvD skriver den alltid intressanta lundaprofeten Inger Enkvist om hur ett digitaliseringshysteri skadar den svenska skolan. Blinda byråkrater agerar som iPad-talibaner. Stor tid av skolans tid upptas av fingrande på datorer. Och detta via tvång från byråkrater, pedagoger, många lärare och diverse skolplaner.

Naturligtvis är träning på datorhantering nyttig. Men som alla vet skaffar sig nästan alla barn ändå denna erfarenhet genom egna drivkrafter. Följden blir att ungdomarna snart inte kan skriva för hand eller vill läsa böcker. Informationssökning utanför nätet via böcker görs med andra ord svår. Och en öppen kunskapsinhämtning likaså. Svårast får förstås de som har vacklande språkliga kunskaper.

Enligt min mening agerar den svenska skolans sk pedagoger med förakt för sunt förnuft och beprövade vetenskapliga teorier om hur en planerad inlärning måste fungera. Talibaner brukar som alla vet agera med dödsförakt. Nu tar byråkrater och pedagoger tyvärr sig inte själva av daga. Det är framtida generationer som hotas.

Enkvists krav är därför att den nya skolministern Lotta Edholm måste återkalla Skolbyråkratins propåer om digitalisering av skolan. Jag instämmer. Det är dags för ett nytt vägval inom hela det svenska skolsystemet. Kunskaper! Ordning! Slopat skoltvång (tvång fungerar ändå inte positivt för de som redan halkat efter). Och bättre anställningsvillkor för lärare.

Det måste bli slut på sossarnas politik som i handling gått ut på förakt för kunskaper. Bildningen fiende nummer ett – Göran Persson – bör om möjligt hånas i egenskap av syndare via sin tid som avvecklare av statens grundläggande skolverksamhet.

Torsten Sandström

Det som sker inom S-partiet i Botkyrka är tecken på en organisation i fritt fall. Samtidigt som partiledningen högröstat idiotförklarar den nya regeringen så ser vi ett parti med en moral på bristningsgränsen. Deras politiska argument mot regeringen i NATO-frågan är rena slagen under bältet. Morgan Johansson klagade igår kväll på SVT över att SD ställt till det för regeringen och försvårat ett inträde i NATO. Men varken – eller Billström för den delen – sade inte ett knäpp om att sossarnas egna samarbetspartier, V och Mp, är mot NATO-samverkan!

Så över till Botkyrka. S-regeringar har i åratal köpt röster i val genom kostsamma bidrag till sina egna grupper, framför allt invandrare och personer som inte arbetar (eller intjänat pension). Alltså många boende i Botkyrka. Och så läser jag i tidningen att en fraktion inom S-partiet i Borkyrka som tycks vilja stötta Östlin i e-post utlovat snabba medlemskap i sossarnas parti – inför ett kommande möte i mars – utan att den inträdande behöver erlägga de drygt 200 kronor som utgör medlemsavgift. Bakom denna fraktion för Östlin sägs Robert Aslan på ABF stå. Det tycks alltså som ABF fungerar som slagträ för både motståndare till Östlin och hennes uppbackare. Tala om röd röra!

Det intressant är nu hur såväl S-partiets toppar som dess basorganisation använder ekonomiska bidrag för att gripa makten. Hungern efter politisk makt – och de pengar som erövras av yrkespolitikerna – gör att man använder sig av något som ligger nära korruption. Därför stämmer ordspråket: sådan herre sådan hund.

Torsten Sandström