Anti-PK-bloggen

Med JÖKEN i sönderfall på grund av bråket om den sk Arbetsförmedlingen syns det politiska förfallet inom nationen i blixtbelysning. Det har snart gått två år sedan senaste riksdagsval och det land som skriker efter reformer har ännu bara en regering som trampar vatten. C- och L- partierna hukar för SD. Och S-regeringen är själaglad över att dels ha räddat en minister, dels ha räddat sin kära arbetsförmedling under ytterligare två år. En myndighet där varje varje byråkrat i statistisk genomsnitt enbart fixade 4 jobb per år 2008 och 3 jobb 2017. Och detta för en mångmiljardbudget! Nu får myndigheten leva vidare i ännu uslare skick bara för att C och L har beröringsskräck med SD och hellre väljer att låta S-kvoteringen leva vidare med Mp i bakvagnen till nästa riksdagsval. Schabblet med att räta upp en myndighet som inte förmedlar jobb visar ”att det bidde ingen ny arbetsförmedling (som Jöken golat om) – kom igen om om två år”.

Politiker från den gamla Alliansen brukade förr säga att ”man måste ta ansvar för landet”. Om de menat allvar med ansvaret för nationen – som sedan länge har flera akuta problem – borde C och L genast låta avpollettera S-ministären. Bilda i stället bums en regering med M och KD. En regering som – i samtal med SD – för den reformpolitik som nationen skriker efter, avseende vården, skolan, bostäderna, invandringen, rättssystemet, försvaret osv. Det blir en svår uppgift. Men den är nödvändig. Visst är det kanske surt för C och L att bita i äpplet och låta SD vara med som förhandlingspart vid sidan om. Men annars kan C och L se fram mot ytterligare två år med S som maximalt maskar och skjuter alla viktiga problem framför sig. Och då är siken stor att L och C sveps med i den val-tsunami som hotar S 2022.

En väntan under ytterligare två år medför alltså att väljarnas dom över C och L blir stenhård. Ännu finns det en chans att hoppa på det breda samverkanståg som M och KD hoppas på. Varför inte testa SD:s färdighet att bidra till en god sakpolitik? Låt inte Annie Lööfs familjeutvidgning och Nyamko Sabunis praohopp om ökade opinionssiffror bli anledning till att stoppa den välbehövliga politiska kursändring åt höger som Sverige sannerligen behöver. Ytterligare väntan medför att nationens yrkespolitiker drar skam över sig.

Jag läser i dag en dom från Kammarrätten i Göteborg. Alls inget spektakulärt rättsavgörande om man ser till det juridiska innehållet. Men ändå spärrar jag upp ögonen. Och skriver en liten blogg.

Tvisten gäller en person som fått avslag av kommunen på en begäran om ekonomiskt bistånd (socialbidrag) för en månads internetkostnad på 279 kronor. Tvisten har passerat Förvaltningsrätten i Karlstad, som godkänt kommunens avslag. I Kammarrätten visas dock den korrekta internetfakturan upp. Och så beviljas personen ekonomiskt stöd på 279 kronor.

Jag tänker nu inte diskutera om personer som betecknas som fattiga ska ha rätt till stöd för internetkostnad ed. Däremot vill jag peka på det svenska rättssystemets närmast obegränsade möjlighet att överklaga myndighetsbeslut av alla de slag. Och detta ofta i åtminstone två instanser som i fallet med internetpengarna.

Vem som helst kan förstå vilken tid och pengar en fri rätt att överklaga kostar för det offentliga och i slutändan landets skattebetalare. Jag gissar att bara domstolsprövningen i detta fall kostat det allmänna omkring 25.000 kronor. För en strunttvist om internet till en person som först i andra instans bekvämar sig att visa upp en faktura. Om vi multiplicerar detta med många tusentals tvister per år så hamnar totalkostnaden snart i miljardklassen.

Många svenskar klagar med rätta över brist på tak över huvudet samt en bostad till rimligt pris. Nu är problemet inte en snårig bidragslagstiftning med rätt att överklaga. Nu gäller det en abnorm svensk plan- och miljölagstiftning. Till detta kommer den närmast obegränsade rätten att gå till förvaltningsdomstol eller annan domstol. Och resultatet blir förstås årslånga tidsfördröjningar samt högre byggkostnader (för räntor mm). Välviljan förvandlas till sin motsats. Vi ser eländet i dagens bostadsbrist.

Allt detta strul bara för en eftergiven svensk stats regelhysteri och fristil vad gäller rätten att överklaga. Jag kan förstå att olika skyldigheter för personer att betala (exv skatt) eller göra något ska kunna prövas av domstol. Men att alla offentliga avslagsbeslut om pengabidrag mm från stat och kommun ska kunna överprövas innebär helt enkelt slöseri med tid pengar och pengar. Vidare är det självklart att ett offentligt avslag på begäran att bygga ska kunna överprövas på begäran av markägaren. Men varför ska alla intresserade miljötalibaner ges en rätt att föra talan mot ett offentligt byggbeslut? Sverige blir genom sin undfallenhet en internationell driftkucku. En nation vars ledare tror att vi är ett föredöme, en modell för övriga världen.

Jag har i bloggar kallat Sverige för kravlöshetens Mekka. Här är alltså ännu ett exempel. En rättsordning som låter en slarver tilltvinga sig 279 kronor i kommunalt stöd, trots att personen ifråga inte visat upp interneträkningen förrän i andra domstolsinstans.

Jag tar mig än en gång för pannan. Det är inte så att jag saknar medkänsla med utsatta eller personer med juridiska problem. Men jag är övertygad om att kravlöshet medför ansvarslöshet och på sikt systemkollaps. Varje bra samhälle måste ställa rimliga krav på sina medborgare. Och givetvis motverka möjligheterna till juridisk obstruktion.