Med JÖKEN i sönderfall på grund av bråket om den sk Arbetsförmedlingen syns det politiska förfallet inom nationen i blixtbelysning. Det har snart gått två år sedan senaste riksdagsval och det land som skriker efter reformer har ännu bara en regering som trampar vatten. C- och L- partierna hukar för SD. Och S-regeringen är själaglad över att dels ha räddat en minister, dels ha räddat sin kära arbetsförmedling under ytterligare två år. En myndighet där varje varje byråkrat i statistisk genomsnitt enbart fixade 4 jobb per år 2008 och 3 jobb 2017. Och detta för en mångmiljardbudget! Nu får myndigheten leva vidare i ännu uslare skick bara för att C och L har beröringsskräck med SD och hellre väljer att låta S-kvoteringen leva vidare med Mp i bakvagnen till nästa riksdagsval. Schabblet med att räta upp en myndighet som inte förmedlar jobb visar ”att det bidde ingen ny arbetsförmedling (som Jöken golat om) – kom igen om om två år”.

Politiker från den gamla Alliansen brukade förr säga att ”man måste ta ansvar för landet”. Om de menat allvar med ansvaret för nationen – som sedan länge har flera akuta problem – borde C och L genast låta avpollettera S-ministären. Bilda i stället bums en regering med M och KD. En regering som – i samtal med SD – för den reformpolitik som nationen skriker efter, avseende vården, skolan, bostäderna, invandringen, rättssystemet, försvaret osv. Det blir en svår uppgift. Men den är nödvändig. Visst är det kanske surt för C och L att bita i äpplet och låta SD vara med som förhandlingspart vid sidan om. Men annars kan C och L se fram mot ytterligare två år med S som maximalt maskar och skjuter alla viktiga problem framför sig. Och då är siken stor att L och C sveps med i den val-tsunami som hotar S 2022.

En väntan under ytterligare två år medför alltså att väljarnas dom över C och L blir stenhård. Ännu finns det en chans att hoppa på det breda samverkanståg som M och KD hoppas på. Varför inte testa SD:s färdighet att bidra till en god sakpolitik? Låt inte Annie Lööfs familjeutvidgning och Nyamko Sabunis praohopp om ökade opinionssiffror bli anledning till att stoppa den välbehövliga politiska kursändring åt höger som Sverige sannerligen behöver. Ytterligare väntan medför att nationens yrkespolitiker drar skam över sig.