Jag blir så trött på den politiska klassens trixande. Partiernas frihet tycks viktigare än nationens bästa. Länge har Sverige haft lagregler om att landets ekonomi ska gå med överskott, beräknat på olika sätt under årens lopp. Som medborgare känns det tryggt även om begreppet ”överskottsmål” är en fråga om att leka med orden.
Nu får leken en annan innebörd. Och allvarligare. För att vagga in medborgarna i trygghet har en bred politisk majoritet i dagarna beslutat om ett sk ”balansmål”. Det låter så fint! Men nu ska underskott tillåtas bara det enligt presenterade formler kan sägas råda balans. För partierna bakom den nya ordleken ger ordleken omkring 25 miljarder extra att spendera utöver tillgängliga statsintäkter. Läsaren förstår att i valtider kan många röster köpas för ett belopp i den storleksordningen och att statens på så vis tillåts sätta sig i skuld.
Jag menar i och för sig att kloka politiker bör ha rätten att låna upp även jättebelopp. Strategiska satsningar kan behövas. För vanliga medborgare är det också en frihetsfråga att låna för att satsa bra. Problemet är bara att politiker tyvärr nu vill skuldsätta andra (folket) och framför allt att politiker endast undantagsvis fattar förnuftiga beslut (liksom vanliga människor som satsar på betting och casino).
Två partier, V och Mp, vill inte alls ha några mål. Alltså fritt fram för underskott! Hos dem finns nämligen en vilja att satsa jättestort på röstköp (bidrag) respektive storskaliga klimatprojekt som är lika riskabla som dem vi nu ser falla som höstlöv i vinden från norr.
Den fackliga sk ”tankekedjan” Katalys – en organisation för kamikazeprojekt – driver också stenhårt idén om gigantisk upplåning för syften som innebär påtagliga risker för de svenska skattebetalarna. Hos dem finns många uppbackare, samlade kring marxistens Suhonen, av den gröna ekonomi som nu vacklar betänkligt och därför helst bör kallas röda fanor. Att dessa extremister inte nöjer sig med varken, överskotts- eller balansmål utan nu pläderar för underskottsambitioner förklarar min rädsla för politikernas lekstuga med orden. Jag litar inte på Sveriges politiska klass.
I min värld måste politiker hushålla. Idag är den svenska statsbudgeten på omkring 1200 miljarder (2023) proppfull av satsningar som är onödiga. Få svenskar – utom en krets statsbyråkrater – skulle märka om 200 miljarder med en skicklig och djärv strategi skulle skäras bort. Här kan man tala om behov av kamikazepolitik. Att politikerna inte gör som jag vill beror dels på att man tror att budgeten är 100% välavvägd, dels att sparkade statsbyråkrater skulle börja skrika, dels på att det är enklare att höja skatterna genom beslut i riksdagen.
Att ge politiker lagbestämda underskottsmål är därför lika korkat som att sätta bockens som trädgårdsmästare.
Torsten Sandström
