Sverige är ett skönt välfärdsland. Friheten är omfattande. Men politiker, myndigheter och media talar alltmer om vad du och jag får tycka och säga (och vad vi inte får tala om). Fram växer en ny religion med ett nytt prästerskap. Nu predikas inte längre Bibelns budskap, utan det goda samhällets politiskt korrekta moralvärderingar. PK-lärans bas är de mänskliga rättigheterna. Från dessa rättssregler flödar nu knippen med moraliska värderingar, i form av PK-normer, som rör minoriteters rättigheter, feminism, klimatförstöring, invandring, auktoritetskritik mm. Värderingarna står alltså i allmänhet på en rimlig grund.
Men problemet är att PK-eliten - liksom flydda tiders präster - hävdar ett åsiktsmonopol. Den som inte anpassar sig fullständigt hånas. Hon och han påklistras alla möjliga slags nedsättande etiketter. Media pläderar betongfast för den nya PK-läran. Debattinlägg som går emot refuseras. Banne den som säger nå´t annat! Samtalet vid kaffebordet på jobbet tystnar. Du blir osäker...
PK-läran och PK-samhället blir på så vis ett allvarligt hot mot vår åsiktsfrihet. Anti-PK-bloggen vill problematisera och kritisera den nya PK-religionen och dess predikanter. Min blogg står nämligen på det fria ordets sida! Templet från antikens Aten får symbolisera det fria samtalet.
Tystnad råder om en av Sveriges flera nyckelfrågor inom politiken. Jag tänker nu på att 21 regioner saknar initiativkraft för viktiga reformer. Medierna är fulla med rapporter om brist på vårdpersonal och sängar, medan en ofantlig mängd byråkrater enbart genom sin passivitet spär på folkets oro. I och med att Busch väljer bort vårddepartementet – för att satsa på elbidrag – gör hon en politisk dundertabbe. Via Skyttedalsaffären och sparkandet av partisekreteraren gör hon ännu en. Enbart på lösa rykten om gamla händelser offrar hon en kraftfull politiker och låter Skyttedal fortsätta med marijuana i Bryssel (dit hon sökt sig för att det är lagligt där).
Partiets kristna bas undrar vad som händer inom KD. Sex, spritorgier, knark och fula påhopp ger sannerligen inte en sann bild av Jesus heliga efterföljare – det liknar mer gamla testamentets domedagsgubbar.
Abraham Lincoln sa ungefär att man ”kan lura folket en eller annan gång, men inte hela tiden.” Frågan är om KD nu har förbrukat sitt politiska krut? Och Busch måste sluta med symbolpolitiken och ta tag i vårdfrågan. Annars är hon definitivt körd – alldeles oavsett Jesu´hjälp.
Fortfarande ett mönster för svensk politik. Höga skatter – korkad politik. Wikimedia
Finansminister Svantesson är ansatt för passivitet avseende stegrade matpriser. Vad gör då hon och regeringen då? Välj ett av följande alternativ:
Sänker momsen på mat med 10% eller
Anslår 10 miljoner kronor till Konkurrensverket för att skärpa konkurrensen på livsmedelsmarknaden.
Den första lösningen ger dig 10% rabatt på varje livsmedel över disk och begränsar inflationen. Den andra göder byråkratin på en redan tungrodd myndighet – i övrigt händer inte mycket.
Svaret är att Svantesson, en medlem av den politiska klassen, väljer den byråkratiska lösningen nummer 2. Dvs den modell som används i syfte att lugna folket och förmå människor att tro att allt ska bli bra. I själva verket försvinner pengarna in i myndighetens redan stora kassa. Kanske anställs en ny chef, som i sin tur behöver tre underchefer, som gör jobbet samt måste ha åtta personer som administrerar och talar om vad som påstås ha blivit gjort. Och nästa år äskas ett högre belopp. Osv.
Varför blir det så? I många år har socialdemokratin vägra att sänka skatterna – deras mantra är i stället höjda skatter och nya byråkrater. Regeringens partier stirrar på TIDÖ och har få andra kloka idéer i huvudet. Därför gör Svantesson som sossarna alltid gjort. Hon ökar byråkratin. Och Busch lämnar ifrån sig partiets centralfråga – vårdpolitiken – till en B-lagsminister, medan KD blöder under hela havet stormar (Skyttedal). Vad statsministern gör är svårt att veta. Han pratar NATO i ett läge där två utländska skurknationer stopper, de driver bazaar-politk för att förvandla en principfråga till pengar och valvinster. Folket väntar på en uppsjö handfasta reformer. Tala åtminstone om dem! Men regeringen slänger iväg 10 miljoner i tron att det ska visa handlingskraft.
Var det så väljarna tänkte då de röstade för byte av regering? Svaret är givetvis nej. Det som händer styrker mitt bloggande om den politiska klassen. Den lever ett mest behagligt liv ifall den gör ungefär som klasskamraterna inom oppositionen förr gjort. Det är nämligen jobbigt och svårt att tänka kritiskt framåtriktat. Att exv genomföra reformer i 21 landsting/regioner innebär bara bråk med klasskamraterna där, dvs politikerna där som vill få sin försörjning tryggad.
Därför tror jag historieböckerna i framtiden kommer att beskriva vår nutida svenska politiska elit som proppen Orvar. Alltså en klass som för sitt eget bästa bitit sig fast vid politiken och undvikit nödvändiga strukturreformer i Sverige. Över detta kommer framtidens skolungdomar att häpna. ”Tänk att politikerna beter sig som forna tiders furstar”, kommer skolbarnen att säga.
