En del av den svenska politiska debatten står idag mellan nationalism och globalism. Med dessa ord vill partierna slå varandra i huvudet. I Sverige tycks numera nationalism vara ett fult ord. Medan globala lösning framställs som mål för lyckans land.
Utan tvekan kan nationalism var något farligt. Jag tänker på personer eller rörelser kring Hitler, Putin, Trump och Orban. Men samtidigt är globalismen i form av Stalins tankar om internationell kommunism samt federalismen inom EU lika beklämmande. Men såväl nationalism som globalism har förstås goda sidor exv i form av självbestämmande respektive ett omfattande stöd till Ukraina.
Man kan därför inte förespråka antingen nationalism eller globalism. Det gäller att finna en bra mix förstås. Marknadstänkandet – som är centralt för min politiska övertygelse – omfattar nämligen båda begreppen. Såväl konkurrens på ett nationellt som på ett internationellt plan. Även för svenska staten gäller det att balansera mellan nation och omvärld på ett förnuftigt vis. Därför är det inte klokt att ansluta sig till EU:s federalism eller att strö jättestora pengar på u-landsstöd. Men inte heller att låsa sig inne miljörörelsens kamp för återgång till ett förindustriellt svenskt samhälle eller att motarbeta frihandel mellan nationer.
Framtiden gäller alltså en politik där nationella och globala aspekter förenas på ett rimligt och efektivt vis.
Torsten Sandström
