Anti-PK-bloggen

Som kanske är bekant har SVT på sin agenda för nyhetsreportagen Rapport och Aktuellt att varje kväll ska ha minst ett skräckinslag om klimatet. Det är tröttsamt.

Igår skred båda kanalerna till verket med samma enögdhet. Nu radades uppvärmningens påstått negativa följder upp. Vatten flödade utan att svenska skador uppvisades, renar sades få det svårt med renlav, hundar fick fästingbett, mindre havsis uppmättes förstås, det var för varmt i svenska fjällen för rödingar (alltså inte journalister utan fiskar), den småländska sjön Bolmens vatten blev brunare osv. Allt påstått elände på grund av den något höjda medeltemperatur som uppmätts.

Blindheten på en ögat – det högra – var fullständig. Inte ett ord om uppvärmningens positiva effekter, såsom:

• Svenska skördar spås öka med omkring 11% 2022 enligt Jordbruksverket.
• Uppvärmningen medför lägre energiförbrukning för svenska hushåll och myndigheter.
• Färre människor skadas och dör på grund av köld. Trivseln ökar åtminstone i staden och på sjön.
• Mindre havsis är bra för sjöfarten
• Hundar slipper frysa i mindre utsträckning.
• osv

Dessutom är SVT:s rapportering så vrängd och i några fall baserade på rena gissningar. Löjligast är kanske tappet för rödingen, som ersatts av en uppgång fö aborren. Eller ännu värre fästingarnas hotfulla utbredning och attack mot hundar, dvs två invasiva arters kamp inför en tredje art, dvs människan. Jag tar mig för huvudet.

Som vanligt avslutades reportagen med en predikan av Erika Bjerström, som med prästerlig min och utan naturlig reservation för sin epistel, framhöll för församlingen att fjällvärlden höll på att förbuskas. Amen!

Det är hög tid att den nya regeringen beslutar om en utredning av hur SVT och SR (radion har än fler predikanter) ska reformeras. Lagens krav på oberoende rapportering överträds nämligen rakt upp och ned. Sverige behöver – om inte en nedläggning av SVT/SR ska ske – ett system för granskning som är värt namnet. Se mina tidigare bloggar (sök på granskningsnämnd).

Torsten Sandström

En av SvD:s ledarskribenter, Maria Ludvigsson, överraskar idag med följande rubrik med anledning av centerledarens snara avgång:

Annie Lööf är ännu ung och lovande

Okej att hon är omkring 40 år. Men om hon är lovande kan sannerligen diskuteras. Det måste nämligen bedömas mot Lööfs förflutna. Och åtminstone under de senaste fyra åren har hon fört en politik som nästan enbart bottnat i en enda fråga, nämligen att motarbeta SD. Detta har skett till ljudet av smattrande skott i förorterna.

Skyttarna är i huvudsak unga invandrare och agerar inom sina klaner som mördare till följd av utebliven integration. Bakom denna frånvaro syns sossarna, som backats av Lööf. Just det faktum att C-partiets Lööf i många frågor stöttatt S-regeringar är det allvarliga. C borde i stället stödja en borgerlig regering, något som Lööf lovat sina väljare genom ett (inte infriat) löfte att annars äta upp en sko. Men hatet mot SD har förblindat Lööf. I stället har hon med sossarna verkat för en allvarlig splittring av svenska folket genom att med svaga skäl påstå att SD saknar demokratisk legitimitet.

Massor av viktig sakpolitik har på vis försummats av Lööf. Sveriges nationella behov har med andra ord eftersatts i tron att Lööf själv skulle kunna fungera som en balanskonstnär i mitten. Sossarna har tackat och tagit emot. Därför kan man inte påstå att Lööf är lovande. Jag skulle säga att hon misslyckats, en dom som väljarna dessutom nyligen fällt.

Ludvigsson rubrik är därför bara ren artighet. Kanske beroende av feministiska sympatier, något som gör rubriken än mer förvånande. På en ledarsida ska man enligt min mening skilja mellan person och sak. I dagens svenska medier blir detta närmast omöjligt. Ingen vet nämligen om en kvinna hyllas på grund av sina resultat eller sitt kön. När manliga journalister förr granskade sina manliga kamraters dåd så var alla klara på att slutsatserna måste könsfiltreras på grund av männens dominans inom yrket. Men idag då kvinnor dominerar journalistkåren tycks behovet av filtrering ha glömts bort. Det är desto värre då feminismen nu blivit en statsideologi.

Torsten Sandström.